— Hvarifrån kom han? — Från andra sidan flodan. — Jag ropade af allå krafter och kallade på hjelp, och utan tvifvel hörde han mig och infann sig, likasom om Gud fader sjelf i egen person hade sändt honom . .. Man kunde icke se handen för ögat, men det brydde han sig icke om... han sade icke ett enda ord, utan kastade sig tvärt i vattnet — det är han, som fiskat upp dig, det är han, som dragit dig i land och räddat lifvet på dig, och vi måste tända ett präktigt grafljus åt honom, ty utan honom hade jag, så sannt vi gjort en dålig affär i natt, vartt enka, det är säkert det. XAXV. Kojan. — Utan tvifvel . . . utan tvifvel . .. svarade Malö Guern, vi äro skyldiga den raske mannen ett vaxljus, och jag önskar blott det kunde brinna i begge ändar! Ja, f-—n tage mig, skulle jag icke af godt hjerta ha skänkt honom halfparten af våra utlofvade hundra francs, hade jag blott fått tillfälle att bära hand på den förb --de galårslafven . . . men vi hafva icke haft tur. — Karlen, som ligger der, har kanske icke mera behof af penningar — anmärkte Mariic, -— Ah hå! du vet då icke hvad du säger ! . Hvem behöfyver icke pengar? Dessutom må du ieke inbilla dig att en rik karl löper omkring i skogen så här dags, och att en sågan skulle ha riskerat sitt eget skinn för att