att få igen hvad han förlorat, pröfvade han
lyckan upprepade gånger, men alltid med
samma afgjorda otur. Slutligen hade han för-
lorat hela den summa af omkring 21,000 rdr
som han för sina principalers räkning förde
med sig. Han vågade då icke resa tillbaka
hem utan rymde till Amerika. Sedan detta
hände, har nu fem år passerat, och principa-
lerna, som icke alls hört af mannen, ha för län-
gesedan ansett pengarne förlorade. Deras öf-
verraskning blef derföre öfvermåttan stor, då
de för några veckor sedan mottogo ett bref
från Amerika innehållande 25,000 rdr, det
förlorade kapitalet jemte ränta, från sin ford-
ne reseexpedit, som nu kommit på goda fötter.
Ombyfe förnöjer. Om en m:r Jo-
seph Barker skrifves i en korrespondentartikel
till Devonport Independent följande: Joseph
Barker, den omvända atheisten, började sin
bana såsom Wesleyansk predikant, sedan blef
han medlem af Plymouth Bröderna, derpå uni-
tarie, derpå chartist, derpå röd-republikan, kom
sedan till Amerika och predikade mot slafve-
riet i sydstaterna, blef sedan deist, derpå
atheist, återvände till England och höll före-
drag öfver bibeln, den mest omoraliska bok
i verlden samt började sedan han förgäfves
kämpat mot engelsmännens orubbliga öfverty-
gelse, arbeta för slafveriets bibehållande i
Amerikanska Sydstaterna; blef sedan deist,
så unitarie ooh så Wesleyan igen! — Få se
hvad han blir nästa gång.
Qvinnorna i Armenien. Flic-
korna i detta land åtnjuta tvärtemot hvad
förhållandet är hos oss all möjlig frihet; de
få göra allt hvad de behaga, låta sig kur-
tiseras opåtaldt och sjelfva välja sina äl-
skare och männer; men sedan; de en gång
blifvit gifta, då är friheten slut. Från det
ögonblick den unga qvinnan ingått en äkten-
skaplig förbindelse och till dess hon fått sin
förstfödde, får hon icke tala med någon annan
menniska än sin man och med honom endast
i enrum. Så snart hon blifvit moder, får hon
samtala först med sin svärmor och efter för-
loppet af någon tid med sin egen mor, sina
svägerskor f och systrar. Hon är ständigt be-
vakad, tillf och med i sitt eget hem; hon talar
aldrig med karlar som besöka huset och går
ytterst sällan ut. Hon får derföre icke bril-
jera med sina grannlåter och juveler inför an-
dra än personer af sitt eget kön — med ett
ord, hon är lika afstängd från verlden som en
turkisk qvinna. Som den armeniska qgvinnan
i sitt hem endast får hviska fram, hvad hon
har att säga, för att icke något manligt öra
måtte uppsnappa hennes ord, så följer häraf,
att det ständiga gnabb och gräl, som oftast
hör till ordningen för dagen, der en mängd
qvinnor äro samlade, här icke alls kan komma
i fråga. Plägseden, den strängaste af alla la-
gar, förbjuder dem att tala högt och en hetare
ordvexling kan under sådana förhållanden icke
utan stora svårigheter föras. — Sådan är se-
den i Armenien. Tänkom oss en större fa-
miljekrets, i hvilken alla de qvinliga medlem-
marne sitta stumma som fiskar; hvilket tref-
ligt och angenämt hemlif måtte föras i en sådan !
nn
- T