Det var för att öka sina inkomster och
derigenom oftare kunna tillfredsställa sin låga
böjelse som vedhuggaren blifvit galerslafs-
jägare.
Nogot litet tjufskytt, likasom alla bretag-
niska bönder, som bo vid skogsbrynet eller i
det inre af skogarne, excellerade Malö Guern
i konsten att dressera jagthundar.
Tack vare sina trägna omsorger och isyn-
nerhet genom tillhjelp af en gammal galer-
slafsdrägt som. han förskaffat sig, hade Malö
Guern lärt sin hund att noga urskilja bagno-
lukten från hvarje annan. I bagnon råder
nemligen en högst egendomlig atmosfer, hvil-
ken helt och hållet genomträngt väggar och
tak i dessa instängda salar, der massor af
menniskor lefva sammanpackade, och hvilken
man kallar galerslafslukten.
Likasom lukten af vargen eller räfven
inverkar på vanliga jagthundar, på samma sätt
satte galerslafslukten Malö Guerns hund i oro,
van som han var att skälla så snart som han
påträffat spåret af en rymmare, att följa detta
i alla dess krökningar och att gäcka äfven
den listigaste flyktings knep.
Så snart larmskottet dånat kastade ved-
huggaren sin bössa på axeln, lösgjorde sin
hund och företog, ledande denna vid kopplet,
ett ströftåg kring staden Brest.
När han då med sin hund kom till nå-
got ställe som den förrymde passerat, började
hunden göra häftiga rörelser och försöka att
sönderslita kedjan. Malö Guern släppte ho-
nom då på spåret och följde honom derefter
sjelf till dess de hunno upp rymmaren, hvil-
n då, isad af förskräckelse vid åsynen af