Göteborgs-Rapportören. V. D. 16 mara I dag har Anna Brita Pehrsson åter varit inför rätta. Sedan sednaste förhöret har de sorgfälligaste undersökningar gjorts i hennes fordna bostad på det ställe, som enligt hennes egen uppgift varit skådeplatsen för den blodiga tragedi, i hvilken hon utfört den svarta rollen. Af dessa undersökningar har på det bestämdaste konstaterats, att hon icke föröfvat mordet å den unga värnlösa qvinnan på vinden, såsom hon sjelf uppgifvit. Icke det ringaste spår af blod har kunnat upptäckas på golf eller väggar, och man har till och med haft golfvet, som lagts af tegelsten, uppbrutet, för att se, om blodet kunnat sippra ned mellan stenarne, men ej spår deraf har synts till. Egaren af huset har jemväl upplyst, att väggarne, sedan mordet begicks, icke varit omstrukna. Då domaren gjorde mörderskan upp: mirksam på dessa omständigheter, hvilka så bestämdt vederlägga hennes utsago, emedan hon aldrig kunnat så väl skura och rentvätta platsen, att icke märke af blodet skulle synts, svarade hon endast, att hon sagt sannt och ej hade vidare att tillägga. För att höras voro ett par vittnen inkallade, deras vittnesmål voro utan egentligare intresse, men bekräftade ytterligare det allmänna antagandet, att mordet föröfvats inne i mörderskans rum och på hennes säng. Den tilltalades envishet att förneka detta synes underlig och kan endast, såsom jag sist antydde, förklaras af hennes beslut, att ej vilja ha-någon vidare i målet inblandad. Allmänheten sysselsätter sig mycket med saken, isynnerhet inom de lägre klasserna. Stor trängsel rådde i dag i domstolssalen, der menniskorna knuffades under stort oväsen. Ett rykte, för hvars sanning jag dock ej kan gå i borgen, berättar, att mörderskans man, hvilken någon tid satt häktad på misstanke om delaktighet i eller vetskap om det blodiga dådet, men blef frigifv en ak bristartde bevis