Göteborgs-Rapportören.
V.
D. 16 mara
I dag har Anna Brita Pehrsson åter
varit inför rätta. Sedan sednaste förhöret har
de sorgfälligaste undersökningar gjorts i hen-
nes fordna bostad på det ställe, som enligt
hennes egen uppgift varit skådeplatsen för den
blodiga tragedi, i hvilken hon utfört den svarta
rollen. Af dessa undersökningar har på det
bestämdaste konstaterats, att hon icke föröfvat
mordet å den unga värnlösa qvinnan på vin-
den, såsom hon sjelf uppgifvit. Icke det rin-
gaste spår af blod har kunnat upptäckas på
golf eller väggar, och man har till och med
haft golfvet, som lagts af tegelsten, uppbrutet,
för att se, om blodet kunnat sippra ned mel-
lan stenarne, men ej spår deraf har synts till.
Egaren af huset har jemväl upplyst, att väg-
garne, sedan mordet begicks, icke varit om-
strukna. Då domaren gjorde mörderskan upp:
mirksam på dessa omständigheter, hvilka så
bestämdt vederlägga hennes utsago, emedan
hon aldrig kunnat så väl skura och rentvätta
platsen, att icke märke af blodet skulle synts,
svarade hon endast, att hon sagt sannt och
ej hade vidare att tillägga. För att höras
voro ett par vittnen inkallade, deras vittnes-
mål voro utan egentligare intresse, men be-
kräftade ytterligare det allmänna antagandet,
att mordet föröfvats inne i mörderskans rum
och på hennes säng. Den tilltalades envishet
att förneka detta synes underlig och kan en-
dast, såsom jag sist antydde, förklaras af hen-
nes beslut, att ej vilja ha-någon vidare i målet
inblandad. Allmänheten sysselsätter sig mycket
med saken, isynnerhet inom de lägre klasserna.
Stor trängsel rådde i dag i domstolssalen, der
menniskorna knuffades under stort oväsen.
Ett rykte, för hvars sanning jag dock ej kan
gå i borgen, berättar, att mörderskans man,
hvilken någon tid satt häktad på misstanke
om delaktighet i eller vetskap om det blodiga
dådet, men blef frigifv en ak bristartde bevis-