är fri från is. 8 fartyg, som legat deri vin-
ter, afgingo i onsdags, lastade med hafra,
till England och 15 å 20 befinna sig under
lastning. Mycket stora spanmålsuppköp hafva
under vintern egt rum, och stadens företag-
samma handlande afbida endast bättre kon-
jukter på engelska marknaden, för att i stor
skala exportera den stora myckenhet spanmål,
som från hela nordyestra Skåne tager vägen
öfver Helsingborg till verldsmarknaden.
Skeppsbroff vid Väderöarne.
Härom skrifves från Strömstad:
I förra veckan begrofs här den vid det fasansfulla
skeppsbrottet på Väderöarne ihjelfrusne skräddaremästaren
från Honfleur, hvilken, jemte de vid lif varande tvenne
matroserna, blifvit hitförd till staden. Den aflidnes lik
var alldeles gevomfruset och ansigtet, som småningom
stelnat under kölden, utvisade att han varit en utmärkt
vacker man; han hade på sig 500 rdr, hvilka af lot-
sarne öfverlemnats till herr konsul Boman. Af de tvenne
räddade matroserna var den eve, Beckman, son till en
lots på Kosterön och af en ovanligt stark kroppsbyggnad,
så att han vid hitkomsten kunde gå ute; men den an-
dre, jungmannen, måste förblifva sängliggande. Beckman
berättar om skeppsbrottet, att då briggen första gången
stötte, hade kaptenen yttrat att de voro ohjelpligt för-
lorade, emedan de befunno sig inne i bränningarne; att
skräddaren då bedt Beckman surra sig fast vid fockmasten,
hvilket denne också gjort; att då färtyget stötte andra gån-
gen och stormasten gick öfver bord, hade Beckman, han
visste icke huru, kommit upp i märsen på denna, der
han höll sig fast, men öfverspolades oupphörligt af vå-
gorna. Efter någon tids förlopp ropade han och frågade
om några andra voro vid lif, då han oaktadt dånet från
bränningarna hörde svar från flera olika punkter. Tid
efter annan upprepade han dessa tillrop, menu för hvarje
gång fick han allt färre svar och slutligen intet. När
dagen ändtligen inbröt var luften ovanligt tjock och dim-
mig; men längre fram på dagena kunde han dock urskilja
kaptenen, skräddaren och jungmannen; han tillropade
derpå den förstnämnde att han för all del skulle röra på
sig för att bibehålla värmen, men han fick intet svar,
och kort derefter nedstörtade kaptenen och försvann i
djupet. Jungmannen kunde icke svara, men han såg
honom ännu röra sig något. Skräddaren deremot hade
icke kunnat hålla sig vaken, utan somnat och i detta
tillstånd stelnat, ty han var alldeles öfverhöljd af is. En
ångbåt från Fredrikshald, der fartyget var hemma, for
genast ut till stället och bergade hvad som kunde ber-
gas af riggen m. m. De olyckliga befånno sig i denna
svåra belägenhet i nära 30 timmar.
Underlöjlnant Engelblom, som
i amerikauska armåen tjenat sig upp från sim-
pel soldat till löjtnant, tjenstgjorde i slaget
vid Deep Bottom som korporal i den af en
fanjunkare och 8 man bestående fanplutonen.
Regementet måste retirera, fanjunkaren , och
de öfriga fankorporalerna stupade, men Engel-
blom som icke blef sårad, utan bara fick klä-
derna genomskjutna, tog fanan i famhen och
lyckades kasta sig tillbaka öfver bröstvärnet,
i hack och häl förföljd af fienden.