Grus eller helsning. Under den tid handtverkarne tillhörde s. k. skråordningen hade hvart och ett slags yrke sina galenskaper för sig. De hedervärda kopparslagarne voro dock bland de befängdaste. Så t. ex. hade de kommit öfverens om att de inom sin kår skulle hafva ett s. k. grus, ett språk som de endast sjelfva förstodo, och Gud skall veta att det lyckades. Rapakaljan lydde, sålunda: Den resande sade vid ankomsten i verkstaden, med fiogret i ena örat: Lausoffentelt! Gesällen på stället svarar: Gäld hvarefter den resande fortsätter: Gliick so från vägen dass handtverk, mästare och gegäller från N. N. lassen freundtlig Grusen från vägen dass handtverk. Härpå svarades: Ich sage dankt från vägen dass handtverk mästare och gesäller från N. N., di sage dig vare välkommen från vägen dass handtverk. — Man finner lätt att kopparslagarne hemtat sina ceremonier liksom sin konst och sina tekniska termer från Tyskland. Det är föröfrigt så med alla slöjderna: det är tyskarna som infört dem i vårt land och varit våra lärmästare.