Grus eller helsning. Under den
tid handtverkarne tillhörde s. k. skråordnin-
gen hade hvart och ett slags yrke sina ga-
lenskaper för sig. De hedervärda kopparsla-
garne voro dock bland de befängdaste. Så t.
ex. hade de kommit öfverens om att de inom
sin kår skulle hafva ett s. k. grus, ett språk
som de endast sjelfva förstodo, och Gud skall
veta att det lyckades. Rapakaljan lydde, så-
lunda: Den resande sade vid ankomsten i verk-
staden, med fiogret i ena örat: Lausoffen-
telt! Gesällen på stället svarar: Gäld
hvarefter den resande fortsätter: Gliick so
från vägen dass handtverk, mästare och ge-
gäller från N. N. lassen freundtlig Grusen från
vägen dass handtverk. Härpå svarades: Ich
sage dankt från vägen dass handtverk mästa-
re och gesäller från N. N., di sage dig vare
välkommen från vägen dass handtverk. —
Man finner lätt att kopparslagarne hemtat
sina ceremonier liksom sin konst och sina tek-
niska termer från Tyskland. Det är föröf-
rigt så med alla slöjderna: det är tyskarna
som infört dem i vårt land och varit våra
lärmästare.