AN NO Ffireka som gick: till honom och fick halfva läxar — svärade Larsson. Så Vd — Hvad hade Lundblad för vilkor hos Fer? — frågade ordföranden Lundqvist. — Mat och kläder — svarade Lundqvist. — Men ingen lön? — Nej. Ett annat vittne, gardisten Larsson, förut Ugodkärl Hos Lundqvist, fick nu afgifva sin befättelse och var den i det närmaste af samma innehåll som Hasselgrens: — Är det allt hvad Larsson vet? — frå gade öräf. — Nej, det var sannt, så var det en — Va de salta? — Ja. :Ett tredje vittne, skomakarhustrun Erikssön, berättade att hon fått taga varor i boden -1 afräkning för skoarbete, som hennes man förfärdigat åt Inndblad. Lundblad erkände riktigheten af vittnenas utsågo att han skickat efter punsch och andra drickesvaror, hvilket han sade sig hafva fått, löfte till af Lundqvist. Hvad de halfva saltade laxarna.. och andra förskingrade varorna beträffar påstod Lundblad att vittnena ej talatsanning. 0 — Nå än det falska betyget då? — frågade ordf. : os — Det har jag aldrig lemnat — förklarade Lundblad. Målet . uppskjöts till annan dag, då Lund-qvist: skall förete bevis på att han af Lundblad emottagit. betyget, och Lundblad Nades att infinna sig vid hemtningsäfventyr. 8 Ett förtikt mål, Artilleristen vid Svea artilleri 112 Anders Larsson var i går instämd till rådhusrättens fjerde afdelning att stånda ansvar för det han öfverfallit och slagit förre artilleristen Carl Johan Carlsson. — Nå hvad har du att ange honom för? — frågade ordf. — Jag anger honom inte alls, det är polisen som upptagit saken emot min vilja — förklarade Carlsson. — Men du bar ju skrifvit under rapporten, der det yrkas ansvar å Larsson. — Det är sannt, men jag har iotet ondt mot karlen, vi ha tjent kamrater och ä goa vänner. — TI så fall får målet afskrifvas — förklarade ordf. — men låt bli att slåss en annan gång. ; — Ja gubevars — svarade parterna och afträdde småleende. i . V—L — TEA VE AT 2 SE TREE RATE FE