AN
NO
Ffireka som gick: till honom och fick halfva
läxar — svärade Larsson.
Så
Vd — Hvad hade Lundblad för vilkor hos
Fer? — frågade ordföranden Lundqvist.
— Mat och kläder — svarade Lundqvist.
— Men ingen lön?
— Nej.
Ett annat vittne, gardisten Larsson, förut
Ugodkärl Hos Lundqvist, fick nu afgifva sin be-
fättelse och var den i det närmaste af samma
innehåll som Hasselgrens:
— Är det allt hvad Larsson vet? — frå-
gade öräf.
— Nej, det var sannt, så var det en
— Va de salta?
— Ja.
:Ett tredje vittne, skomakarhustrun Eriks-
sön, berättade att hon fått taga varor i boden
-1 afräkning för skoarbete, som hennes man
förfärdigat åt Inndblad.
Lundblad erkände riktigheten af vittne-
nas utsågo att han skickat efter punsch och
andra drickesvaror, hvilket han sade sig hafva
fått, löfte till af Lundqvist. Hvad de halfva
- saltade laxarna.. och andra förskingrade va-
- rorna beträffar påstod Lundblad att vittnena
ej talat- sanning.
0 - — Nå än det falska betyget då? — frå-
gade ordf. :
os — Det har jag aldrig lemnat — förkla-
rade Lundblad. -
Målet . uppskjöts till annan dag, då Lund-
-qvist: skall förete bevis på att han af Lund-
blad emottagit. betyget, och Lundblad Nades
att infinna sig vid hemtningsäfventyr.
8 Ett förtikt mål, Artilleristen vid
Svea artilleri 112 Anders Larsson var i går
instämd till rådhusrättens fjerde afdelning att
stånda ansvar för det han öfverfallit och sla-
git förre artilleristen Carl Johan Carlsson.
— Nå hvad har du att ange honom för?
— frågade ordf.
— Jag anger honom inte alls, det är
polisen som upptagit saken emot min vilja —
förklarade Carlsson.
— Men du bar ju skrifvit under rappor-
ten, der det yrkas ansvar å Larsson.
— Det är sannt, men jag har iotet ondt
mot karlen, vi ha tjent kamrater och ä
goa vänner.
— TI så fall får målet afskrifvas — för-
- klarade ordf. — men låt bli att slåss en an-
nan gång.
; — Ja gubevars — svarade parterna och
afträdde småleende. i .
V—L — TEA VE AT 2 SE TREE RATE FE