att det som förr ansågs för en skam har nu blifvit till ett hvardagsbruk, men i allmänhet kan det likväl sägas att skånska bonden lefver vid sitt gamla humör, gör ett och annat ståtligt kalas, dricker sid tuting och drar sin spader med smak, åker i briljanta åkdon efter väl utstyrda herregårdshästar och låter sy sin fina klädesrock efter nyaste stadsmode samt vill ej längre källas bonde, utan hafva titel af landtbrukare. De bankrutterade bönderna, hvilka vanligen köpt på skuld och betalt bra utan att i längden. kunna reda sig, helst under ett mera yppigt lefnadssätt, få söka sin utkomst som jernvägsarbetare eller blifva torpare, eller kanske slutligen komma på fattigvården. Skarpskyttesaken hvilar nu under vintern. Den vackra fosterländska iden, sådan den riktigt uppfattas af en mera; bildad ungdom i landets städer, har enligt min öfverallt gjorda erfarenhet alldeles icke samma betydelse bland landsbygdens ungdom. Att det gäller fosterlandets försvar och måhända en framtida reducering af. den .kostsamma armden, tänker man föga. på, och mången. förstår det knappast en gång., På landet. är det deremot bondbhögfärden som i. allmänhet, bildar; ;skarpskyttekårer. — Botiddrängen som får en skarpskyttemössa, ett gevär och en vapenrock, tycker sig genast något vara, han har blifvit upphöjd och fått en rang i samhället öfver de yrkesbröder som ej vilja eller duga till skarpskyttar och som således anses höra till trashankarna. Allt detta gör dock ingenting, blott saken går framåt. Ty man lär sig nog efter hand att fatta . den rätta betydelsen af en allmän folkbeväpning. Samma bondhögfärd är äfven med, åtminstone på de festa ställen, vid bildandet af byarnes sångföreningar. Detta gör också att mången fin dräng eller piga är medlem i en dylik förening, utan att likväl hafva mera röst än en fogelskrämma. Nu reser en orgelnist från Landskrona, hr Hallberg, omkring här i Skåne och undervisar ungdomen i sång efter en skottsk metod, kallad sol-fa-systemet och som består dervuti att bokstäfver användas i stället för not-tecken. Jag tror väl att hr H. duger lika bra till sånglärare som till skarpskyttebefälhafvare, i hvilken sistnämnde egenskap han visade ett så välbekant och eklatant prof vid Norrviddinge sistlidne midsommar; men det är och blir dock ett charlataneri, då man vill inbilla folk, att i all sångkonst rentaf obekanta personer kunna efter anförda metod lära sig att flerstämmigt utföra hvilka sångstycken som helst efter blott några timmars undervisning, äfven om samma metod är betydligt lättare än den annars öfliga. Hr H. har undervisat i Hoby och Håstad samt senast i Röstånga, Billinge och Ask. På hvardera stället har han haft ungefär 100 elever och låtit hvardera betala sig 3 rdr, jemte det att de bestått honom fri bostad, vivre och ljus m. m. samt varit skyldiga att köpa vissa notböcker af honom. Han förtjenar således penniogar på affären, och det är hufvudsaken. I de sistnämda byarne klandras han mycket derföre, att då han lemnat hvardera sångafdelningen ungefär 4 undervisningar med 1 å 2 timmar hvarje gång, samt hade mottagit betalning, så reste han helt oförmodadt sin väg uppåt Smålands urskogar, lemnande sina skånska sångare för vind och våg eller åtminstone i händerna på odugliga sångledare. Han återkom visserligen efter någon tids bortovaro, men. endast för att lemna undervisning åt sina elever en enda gång. Säkert är att hans så kallade konserter? med dessa sol-fa-sångare skulle hos en aldrig så litet musikaliskt bildad publik gjort fullkomligt fiasko. Men här stodo bondgubbarne och gapade af förtjusning öfver deras söners och döttrars förut ej anade sångförmåga. Hvem kan dock klandra allt dylikt, så länge det är folket som vill låta bedraga sig?