erkänner nemligen, att på den tiden då han
ej var i stånd att låna sin vän Paul Meurice
pengar, så lånade han honom sitt namn; att
Les Deux Dianes, som gjorde så mycken
lycka då deo under Dumas namn gick öfver
tiljan, var belt och hållet Paul Meurices verk,
och att Dumas ej ens läste genom manuskrip-
tet som Meurice sände till honom. Hvad som
mest grämer Dumas är att han totalt glömde
bort saken under sin fem års långa frånvaro
från Frankrike, så att hr Levy (Dumas för-
läggare) kom att införa Les Deux Dianes
bland hans samlade arbeten. Dumas slutar
sitt bref med en komplimang till Meurice för
hans utsökta fiukänsla att icke klaga öfver
denna litterära stöld, och uttalar sitt hopp
att Meurice alltid måtte motsvara hvad som
brefskrifvaren af hjertat säger om honom:
Esprit poetique et coeur loyal je taime.
Em rr fre SR RAR R 0 RR