tivarjehanda Nyheter. Pen splendida resefrukost, som i Carlstad gafs för konungen vid genomresan, kostade subskribenterva för mat och vivre 19 rdr 50 öre personen. Stadsfullmäktige hade dessutom beslutat att stadskassan särskildt bekostar betalningen för konungens och svitens kuverter; likaledes eklärering och dekoreriog m. m. af lokalen, hvilka sednare poster uppgå till en ganska betydande summa. Sedan konungen vid tretiden lemnat staden fortsattes deu lifvande festen långt in på natten såsom sexa, deri en stor del af de vid frukosten närvarande mot särskildt betalning deltogo. En krvafffvil fiskaregqvinnra. Red:n har från sin korrespondent i Fjellbacka emottagit följande berättelse om en qvinna, hvars lif utmärkes af en kraft, som ej torde vara vanlig eng hos det könet, som kallas det starkare: Enkan Brita Olena Pålsdotter på Gåsön i närheten af Fjellbacka i Bohus län föddes derstädes d. 20 Sept. 1792. Fadern, Pål Andersson, som varit kronolots på Dyngö, afled 1808 och efterlemnade en sjuklig hustru, 5 söner (alla små) och Brita Olena, då 16 år gammal, som fick öfvertaga hushållet under knappa omständigheter, då fadern före sin död varit under 2 år sängliggande sjuk. Redan vid 13 års ålder var Olena med på alla slags backefisken utom skärgården och Väderöarne. Från faderng död har hon jemte backefiske varit med på dörjning efter makrill i Skagerrack, ofta 10 å 12 mil till sjösg, hvarmed hon fortfor i 9 är, eller till 1817, derunder hon genom sin duglighet och raskhet fått full lott i fisket, hvarmed hon hade att underhålla en sjuklig moder och fem små bröder. Jemte de uppväxande bröderne, hvilka hon inöfvare i fiske med backor och hummertinor, vid och utom Väderöarne, var hon ofta ute i storm och öfverbrytande sjögång, mången gång nära deran att blifva slungad med den lilla båten i de der befintliga förskräckliga bränningar och brott. Vid 31 års ålder ingick hon äktenskap med fiskaren Per Hansson, som något underlättade bekymren, men mannen hade icke sådan insigt eller ihärdighet med fiske, som hon, och var klen till helsan. De erhöllo tillsammans 3 söner. Olyckligtvis drunknade den äldste vid 19 års ålder, då han, efter ätt hafva tagit skal till agn å norska kusten, under storm och dimma, hunnit cirka en half mil nära hemmet. Denna sorg skulle icke blifva den euda; yngste sonen insjuknade vid 11 års ålder af benvärk och låg till sängs i 3 år, dervid han blef krympling för alltid. Då mannen dog år 1862, hade han på 10 år icke :kunnat deltaga i något fiske, utan hade derunder hustrun och derefter enkan, ensam med den sjuke sonen (sedan den andre sonen i ordningen gift sig och lemnat huset) fått natt och dag vara på sjön, så väl i ond som god väderlek, för att lifnära sig. Det värsta slaget af olycka har nu drabbat den märkvärdiga, oförtrutna qvinnan, som vid 72 (säger sjuttiotvå) åre ålder från sin barndom haft en sådan makalös ihärdighet på hafvet, som ingen karl, här i skärgården, kunnat utstå. — Betänk blott: fiskarfärder i storm och vinterköld ända utom Väderöarne, 1 Qvinnokläder! Då hon d. 19 Dec. sistlidet år, efter det kl. half 5 på morgonen hon och krymplingen utfarit med backor 2 mil till sjös, utkastat 1000 krok såväl för storsom småfisk och indragit dessa samt hemkommo kl. half 1 e. m., halkade gumman på en berghäll vid uppgåendet till huset, med ett backtråg under armen, och afbröt dervid venstra benet något öfver fotleden. — Nu var kraften bruten, och den gamla har allt ifrån den stunden måst hålla sig vid sängen. (Göteb:s H. T.)