öfver att man ej öfverraskar oss . .. Haf ni
ett uppmärksamt öga och öra åt ert håll, så
skall jag ha det åt mitt.
— Det ger för närvarande ingen akt på
o88, svarade Vaubaron.
— Det var bra det! . . . Sträck då ut
handen hitåt, jag har någonting att lemna er.
Detta någonting var en helt liten flaska
af brunt glas, lik dem i hvilka man vanligen
förvarar en ringa dosis laudanum.
— Hvad är det i den här? frågade me-
kanisten.
— Fr frihet. i
-— Jag kan ej smickra mig med att för-
stå er.
— Åh, jag skall snart förklara mig tyd-
ligare, var lugn . .. Men göm framför allt
först flaskan i er ficka; i händelse någon
gkulle finna den hos er, är den ej på minsta
sätt komprometterande, ty ni kan alltid säga
att ni hettat den på kajen och jag trotsar den
goda staden Brests alla läkare och apotekare
att gissa hvartill dess innehåll kan tjena.
— Hvad är det då i den?
— Några droppar af ett helt oskadligt
fludium, som ni i nödfall till och med skulle
kunna dricka utan att dö deraf.
— Ack hvad skall jag göra med detta
fludium?
— Ni skall hälla det i er hand en afton
så snart uppsyningsmännen fastläst våra ked-
jor och lemnat og8 i ro.
— Och sedan?
— Sedan skall ni dermed af alla krafter
gnida ert ena knä . . . det är detsamma hvil-
ketdera.