öfver att man ej öfverraskar oss . .. Haf ni ett uppmärksamt öga och öra åt ert håll, så skall jag ha det åt mitt. — Det ger för närvarande ingen akt på o88, svarade Vaubaron. — Det var bra det! . . . Sträck då ut handen hitåt, jag har någonting att lemna er. Detta någonting var en helt liten flaska af brunt glas, lik dem i hvilka man vanligen förvarar en ringa dosis laudanum. — Hvad är det i den här? frågade mekanisten. — Fr frihet. i -— Jag kan ej smickra mig med att förstå er. — Åh, jag skall snart förklara mig tydligare, var lugn . .. Men göm framför allt först flaskan i er ficka; i händelse någon gkulle finna den hos er, är den ej på minsta sätt komprometterande, ty ni kan alltid säga att ni hettat den på kajen och jag trotsar den goda staden Brests alla läkare och apotekare att gissa hvartill dess innehåll kan tjena. — Hvad är det då i den? — Några droppar af ett helt oskadligt fludium, som ni i nödfall till och med skulle kunna dricka utan att dö deraf. — Ack hvad skall jag göra med detta fludium? — Ni skall hälla det i er hand en afton så snart uppsyningsmännen fastläst våra kedjor och lemnat og8 i ro. — Och sedan? — Sedan skall ni dermed af alla krafter gnida ert ena knä . . . det är detsamma hvilketdera.