der ... om två timmar, när ni behagar och
jag begär icke ett öre i förskott.
— När och på hvad sätt vill ni då blifva
betalad ?
— Jag har ju sagt att jag helt och hållet
anförtror mig åt er heder ... I fall vi komma
öfverens är det mycket nog om ni, just som
ni flyr, på det gömställe der ni finner för-
klädnaden, lägger tio louisdorer inlindade i en
bit papper ... naturligtvis får jag liksom alla
andra veta när ni rymt er kos och då går jag
och tar min lilla summa.
— Detta förtroende förvånar mig, — in-
föll Vaubaron, — och jag kan omöjligt fatta
det ... Hvilken säkerhet har ni då att jag
inte lemnar bagnon utan att åt er qvarlemna
de öfverenskomna pengarna?
— Hvilken säkerhet ... den bästa af
alla ... ert eget intresse ... Hvarje rymmare
kan lätt blifva gripen och ni vet lika väl som
jag att bognons hämd är förfärlig ... Ni skulle
alltid frukta att ådraga er en sådan hämd
hvilken, som ni nog hört sägas, säkert träffar
sitt offer. ... Utom dess menar jag att den
tjenst jag gör er, väl från er sida kan vara
värd en smufa erkänsla.
Det var Vaubaron omöjligt att längre
tvifla, det läg en för hög grad af öppenhet i
den unge brottslingens hela uppträdande och
väsen för att han skulle vara en bedragare.
Vaubaron kände sitt misstroende och sina
farhågor som genom ett trolleri bortdunsta.
Ännu återstod honom dock ett tvifvel.
Han fruktade att den unga galerslafven
lofvat mera än det var honom möjligt att