Galerstafs-Jägarne.
(Forts. af Jean Yaubaron.)
(Forts. fr. n:o 55—60.)
- Jaså, ni tiger, kamrat, — återtog den
unge brottslingen, hvarföre? - .. Det svar
ni har att ge mig är likväl ganska lätt . . .
Går ni in på mitt tillbud? Ja, eller nej?
— Nej, — mumlade Vaubaron.
— Verkligen!
— Förvånar det er?
— Mycket.
— Jag har likväl två goda skäl för att
vägra.
— Såå . . . och hvilka äro dessa skäl?
— För det första tänker jag alls icke på
någon rymning.
— För det andra?
— Har jag inga pengar för att betala er
ifall jag skulle afsluta en affär med er.
— Och det är allt?
— Intetdera duger, det ena är mera
osant än det andra. Er fixa ide, er
enda tanka både dag och natt är att komma
ifrån detta helvete hvari vi lefva . . . Hvad
pengarna beträffar, så har nisådana . .. Det
är icke värdt ni skakar på hufvudet, kamrat,
vi har mycket mera än det skulle falla mig
in att begära af er . . . Nej, ni har ett an-
nat skäl; ett godt och förståndigt skäl, det
enda som ni icke sagt mig.
— Ett tredje skäl . . . upprepade meka-
nvisten.