Galerstafs-Jägarne. (Forts. af Jean Yaubaron.) (Forts. fr. n:o 55—60.) Jaså, ni tiger, kamrat, — återtog den unge brottslingen, hvarföre? .. Det svar ni har att ge mig är likväl ganska lätt . . . Går ni in på mitt tillbud? Ja, eller nej? — Nej, — mumlade Vaubaron. — Verkligen! — Förvånar det er? — Mycket. — Jag har likväl två goda skäl för att vägra. — Såå . . . och hvilka äro dessa skäl? — För det första tänker jag alls icke på någon rymning. — För det andra? — Har jag inga pengar för att betala er ifall jag skulle afsluta en affär med er. — Och det är allt? — Intetdera duger, det ena är mera osant än det andra. Er fixa ide, er enda tanka både dag och natt är att komma ifrån detta helvete hvari vi lefva . . . Hvad pengarna beträffar, så har nisådana . .. Det är icke värdt ni skakar på hufvudet, kamrat, vi har mycket mera än det skulle falla mig in att begära af er . . . Nej, ni har ett annat skäl; ett godt och förståndigt skäl, det enda som ni icke sagt mig. — Ett tredje skäl . . . upprepade mekanvisten.