hålla, att han sjelf misstog sig på de resurser
öfver hvilka han trodde sig förfoga.
Han återtog således:
— Jag tror att ni menar redligt med mig,
jag misstänker er ej längre för att vara en
spion i uppsyningsmännens sold.
— Godt, — hviskade den unge mannen, -
då hindrar oss ingenting ifrån att göra opp.
Är vi med om affären?
— Ja, om det är er möjligt att bevisa
mig det saken är utförbar. i
X.
Den numererade plåten.
— Nå, det passar ju bra! utbrast den
unge galerslafven. Jag ämnade just lemna er
bevis på att jag har allvar med mig.
Såå! utbrast Våubaron.
Ja, och jag vill gifva er detta bevis
med detsamma . . . Bes på er litet, gnugga
er i ögonen, sträck ut armarna såsom en yrT-
vaken menniska, kryp sedan ned igen, men
var framför allt mån om at ligga er hand
så att jag kan komma åt den . . . Förstår
vi mig?
-— Ja.
Gör då som jag sagt och skynda er
. . tiden Jider, inom några minuter måste
vi återbörja vårt mödosamma arbete.
Vaubaron gjorde som den unge galärslaf-
ven tillsagt honom och han kände denne