—ver———— AL t—————— RNA Hvarjehanda Nyheter. En sefuwreilzeribekartskap. En student vistades en längre tid mycket på ett schweitzeri och ådrog sig der allmän uppmärksamhet för sin hovans. En vacker dag infann sig på samma stille en serdeles väl klädd person, efter utseendet tillhörande de bättre klasserna, hvilken sedan någon tid dagligen kom dit för att: taga en konjak och derefter åter lemna stället. Med denna person gjorde vår student genast bekantskap, liksom i allmänhet med hvar och en som besökte stället. Under samtalets lopp utgaf sig fremlingen för en högre pensionerad officer, och generade sig icke trots den färska bekantskapen att öppet förklara för studenten, att han för ögonblicket befann sig i förlägenhet för penningar. Knappt hörde den unge Apollosonen detta, förr än han erbjöd den föregifne militären sin börs med ett temligen betydligt innehåll, hvilket också genast at denne emottogs med en skämtsam fråga när han ville ha igen den. Nästa år, svarade studenden i samma ton. — Härmed ville den föregifne pensionären aflägsna sig, men hejdades af en annan gäst samt af värden, hvilka frågade om han talade allvarsamt, hvarpå