(Iusändt.) Med anleduing af den i sDagens Nyheter, i går införda, insända artikeln angående Stockholms vatteuledaivg, anhålles om plats för följande meddelanden: De af insändaren öfverklagade olögenheter genom köldens inverkan på rörledningar för vatten ivombus hafva hufvadsakligen uppkommit derigenom: att källardörrar och källargluggar icke varit stängda; att lokaler, genom hvilka vattenledning framgått, icke hållits uppvärmda; att tappniogskravar icke tillslutits bättre, äv att droppnivg egt rum, tills ledningens utlopp igeufrusit; och att sedan så skett, lämplig åtgärd icke i tid vidtagits, utan ledningen fått allt 10er och mer tillfrysa, tills den blifvit söndersprängd. Det har således i de allra flesta fall berott på huscgare och hyresgäster sjelfva att förekomma det oävdliga trassel, som de, enligt insändarens påstående, varit ntsatta för. Vattenledningens styrelse har i dylika fall ingentiug att skaffa med ledningarna ivom enskildas egendomar. Då ledningar inomhus fätt tllfrysa, så att valtenförbrukningen afbrytes, blir omsättningen af vattuet i gaturören naturligtvis minskad och möjligheten af vattDets frysning i dessa rör i samma mån ökad, Som emellertid, oaktadt alla ogynnsamima förhallavden — af 171,000 fot (43 mil) rörledning -— ivalles högst 500 fot tillfrusit, synes deraf framgå att rören med sitt vuvarande läge på 5 till 6 fots djup äro betryggade mot köldens iuverkav, undautagandes der marken består af groft grus och småsten, såsom fallet varit på de ställen der isbildning i rören uppstått och hvarigenom för högst ett tiotal egendomar vatienförbrukniogen varit afbruten, dock endast kort tid eller tills åtgärder för röreus befriande från is knonat vidtagas. Stockholm den 9 mars 1863. W.