UB da UCL INCUSKURBA DYyLeL JÄLLCE IT BÅCISHHISJäguarnes händer delas ibland den vunna belöningen mellan fem eller sex varelser hvilka alla lefva af samma gräsliga industri. VII. En fix id. Jean Vaubaron visste allt detta. Han dolde det icke för sig sjelf att den galerslaf som vill bryta sina bojor och återvinna sin frihet möter tusen hinder och knappt en enda möjlighet att lyckas. Men ändå kunde ingenting få honom att afstå från sin fixa ide, hvilken han till hvarje pris ville förverk!: ga. — Blifya fri eller dö! — sade han till sig sjelf då han kände en vanmakt gripa sin själ, Gud är mift vittne att om jag samtycker till att lefva är det i det enda hoppet att återfinna Blanche . . .-Ja, jag måste lemna bagnon och om en bondes högaffel eller en uppsyningsmans kula träffar mig så lika godt, döden blir för mig cen befrielse. Dessa ord voro ej tomma fraser. Vissheten om en våldsam död hade ingenting förfärligt för den arme Vaubaron och kunde cj ett enda ögonblick hejda honom i hans planer. Han ville dock uppbjuda allt för att hans rymning skulle lyckas. Han hade förstått att han, innan han kunde företaga någonting för. sin flykt, måste na två vigtiga resultater af preliminär natur. Det första var att ingifva galerernas myn