Högliivad ceh fattigdom. En icke
mera särdeles ung dam, som bär ett högadligt
namn, bibehåller sin aflidne mans titel och
har en ung vacker betjent, infann sig en gång,
åtföljd af denne senare, hos en minuthandlare
och valide sig några möbler. Af hennes tal
hörde köpmannen, att hon icke ville betala
kontant, hvarföre han lät henne förstå att han
utlemnade sina varor endast mot hyresaftal
eller kontant betalning. Häröfver blef damen
mycket förtörnad och undrade hur han kunde
understå sig att tro henne om att, liksom den
andra pöbeln, vilja göra upp ett hyresaftal;
han skulle genast erhålla betalning i vexlar.
Sådant talar. Följden blef också, att möbel-
handlaren lemnade ut sakerna, och mottog
derför några papper, hvarpå damens namn stod
skrifvet, men tyvärr på tvären, d. v. s. såsom
acceptaut. Sedermera fick möbelhandlaren höra
att den nådiga damen hade så många dylika
vexlar utelöpande, att hon icke vidare tänkte
på att betala dem. Han uppsökte henne så-
ledes, oeh fann väl henne men icke en skymt
af möblerna, hvilka allesammans sades vara
förda till hennes nåds landtegendom. Men
den numera misstrogne möbelhandlaren har
kommit till den åsigt, att egendomen ligger
på månen, hvarföre han bedt vederbörande
myndighet undersöka om den möjligen skulle
vara till finnandes här nere, eller i motsatt
fall tala litet närmare vid den skrifkununiga
nåden.
————— i ———