han sig också hos magistraten, för att få be-
vis såsom fransk medborgare, såsom hans fa-
der föreskrifvit.
Då han förklarade att han hittills bekänt
sig till buddhaismen, tog magistratspersonen
tre steg tillbaka af förskräckelse och frågade
hvem denne Buddha var, som hade en ser-
skild religion.
— Buddha är den förkroppsligade vis-
heten, — svarade den unge mannen, — det
är en Gud, som dyrkas i Indien, China, Ja-
pan och Tartariet; han har för icke länge se-
dan besökt jorden, och hans fot har lemnat
spår efter sig på ett af de högsta bergen på
Ceylon, Adamsberget.
— Adam känner jag mycket väl, men
alldeles inte Buddha, — svarade embetsman-
nen. — Och ehuru edra papper äro ifullkom-
ligt god ordning, tror jag icke att en budd-
haist kan bli fransman. Vänd er till erke-
biskopen!
Kapten Van Break påstod att detta svar
innehöll en motsägelse; han sade, att påfven
sjelf blott kunde gifva folk en religion, men
inte något fädernesland, och att en buddhaist
lika väl kunde vara fransman som en jude o.
8. Vv. Det ombord på Amarante förda samtal
om motsägelser upptogs med förnyad ifver.
Saint Charles infann sig emellertid hos
erkebiskopen, som utan att se honom skicka-
de honom till prosten, som sände honom till
kyrkoherden. Denne lät honom gå till kapla-
len, som tog emot honom mycket höfligt, och
liksom förut magistratspersonen, lät honom
förklara hvad en buddhaist var för något.
Då han hörde att det var fråga om en om-