VO NV NORRA VW OO BB VR VOR GS wI ve Hvarjehanda Nyheter. Judarnes antal, Den franska tidningen Le Temps lemnar följande beräkning: Enligt en uppgift af missionärerne, finnas för närvarande i verlden nära 7 millioner israeliter, Hvaraf hälften i Europå, isynnerhet i Ryssland, der man räknar 1,220,000 judar. I Österrike finnas 853,300, i Preussen 284,500, i det öfriga Tyskland 192,000; i Frankfurt em Main räknar man 1 israelit för 16 kristHe; i Frankrike finnas 80,000; i Storbritannien 42,000; i Schweitz 3,200. Malmön i Bohusländska skärgården utmärker sig för sin sällsamma befolkning. Denna, hvilken likväl för någon tid sedan blef utspädd genom inflyttningar från krivgliggande orter, och som för närvarande består af omkring 250 personer, alla fiskare, vill man anse vara af lappskt ursprung, hvilket den röjer genom formen på sina hufvud, sin korta växt, sin enfald och sitt gnällande uttal. För dessa egenheter kallas öns bebyggare också af de kringliggande allmänt Malmöbarnen eller Malmöpyttarne, och utgöra ett ständigt ämne för sina grannars gyckel. De sjelfva erkänna också sin skiljaktiga härkomst, dels genom den bibehållna traditionen, att deras stamfäder kommit ditdrifvande på. ett isstycke från ett främmande land, och dels genom den afgjorda motvilja de hade och till en del ännu hafva mot hvarje slägtförbindelse med personer som ej tillhöra deras ö. Hvarje giftermålsförslag från de sednare till Malmöbarnens ofta förmögna döttrar afslogos alltid med den förklaringen från den skönas målsmäns sida: ati deras egna hundar borde gnaga deras egna ben. Om deras enfald går en mängd löjliga berättelser; men det mest lysande prof derpå ådagalade de för vid pass 16 år sedan då ön skulle skatteköpas från kronan, och de i stället för att sjelfve göra det, lånade penningar åt en annan, som dermed köpte dem till sina underhafvande. En gång kom hela ön i rörelse för en vargs skull, hvilken om nätterna gick upp i deras olåsta visthus och åt upp deras födoämnen. En ordentlig skallgång anställdes, i hvilken, såsom förtrupp, ställdes en för sina kraftiga horn vördad gumse, till hvilka barnen satte stor tillit. Vargen fälldes ock med påkar, men befanns då vara en — hund. Genom den ofyvannämnda rasblandningen, hvilken blef nödvändig, trots all fördom, sedan omkring 20 barn af det manliga könet på en gång omkommit under en storm, har en gryende hyfsning börjat uppgå äfven öfver denna för all sådan förut afstängda ö. Om hundens instink? är mycket taladt och skrifvet; men månne ej detta ord ofta är en alltför låg benämning på de egenskaper, som dermed betecknas hos detta förträffliga djur? Se här en ny anledning till denna fråga. En i närheten af Skeninge boende prestman gjorde i höstas en resa till en egendom, ett stycke norr om Askersund, för att närvara vid en slägtinges bröllop. På denna resa medförde pastorn som sällskap, en mycket liten, ullhårig hund, som nu gjorde denna färd för första gången i sitt lif, och under resan låg instufvad i åkdonet vid husbondens sida. Väl anländ till bröllopsgården, följde hunden troget sin kära husbonde, tills de under bröllopsfestens trängsel råkade blifva åtskiljda, då man en god stund såg det lilla djuret ängsligt ila omkring, sökande sin herre, hvarefter det med ens försvann. Pastorn, som under tiden uppehållit sig igranngården, sökte sedan länge och ifrigt efter sin lilla trotjenare, men förgäfves. Äfven följande dagen