VO NV NORRA VW OO BB VR VOR GS wI ve
Hvarjehanda Nyheter.
Judarnes antal, Den franska tid-
ningen Le Temps lemnar följande beräkning:
Enligt en uppgift af missionärerne, finnas
för närvarande i verlden nära 7 millioner is-
raeliter, Hvaraf hälften i Europå, isynnerhet i
Ryssland, der man räknar 1,220,000 judar. I
Österrike finnas 853,300, i Preussen 284,500,
i det öfriga Tyskland 192,000; i Frankfurt
em Main räknar man 1 israelit för 16 krist-
He; i Frankrike finnas 80,000; i Storbritanni-
en 42,000; i Schweitz 3,200.
Malmön i Bohusländska skärgården
utmärker sig för sin sällsamma befolkning.
Denna, hvilken likväl för någon tid sedan blef
utspädd genom inflyttningar från krivgliggande
orter, och som för närvarande består af om-
kring 250 personer, alla fiskare, vill man anse
vara af lappskt ursprung, hvilket den röjer
genom formen på sina hufvud, sin korta växt,
sin enfald och sitt gnällande uttal. För dessa
egenheter kallas öns bebyggare också af de
kringliggande allmänt Malmöbarnen eller Mal-
möpyttarne, och utgöra ett ständigt ämne för
sina grannars gyckel. De sjelfva erkänna också
sin skiljaktiga härkomst, dels genom den bibe-
hållna traditionen, att deras stamfäder kommit
ditdrifvande på. ett isstycke från ett främ-
mande land, och dels genom den afgjorda mot-
vilja de hade och till en del ännu hafva mot
hvarje slägtförbindelse med personer som ej
tillhöra deras ö. Hvarje giftermålsförslag från
de sednare till Malmöbarnens ofta förmögna
döttrar afslogos alltid med den förklaringen
från den skönas målsmäns sida: ati deras
egna hundar borde gnaga deras egna ben.
Om deras enfald går en mängd löjliga berät-
telser; men det mest lysande prof derpå åda-
galade de för vid pass 16 år sedan då ön
skulle skatteköpas från kronan, och de i stället
för att sjelfve göra det, lånade penningar åt
en annan, som dermed köpte dem till sina
underhafvande. En gång kom hela ön i
rörelse för en vargs skull, hvilken om
nätterna gick upp i deras olåsta visthus
och åt upp deras födoämnen. En ordent-
lig skallgång anställdes, i hvilken, såsom
förtrupp, ställdes en för sina kraftiga horn
vördad gumse, till hvilka barnen satte stor
tillit. Vargen fälldes ock med påkar, men be-
fanns då vara en — hund. Genom den ofyvan-
nämnda rasblandningen, hvilken blef nödvän-
dig, trots all fördom, sedan omkring 20 barn
af det manliga könet på en gång omkommit
under en storm, har en gryende hyfsning
börjat uppgå äfven öfver denna för all sådan
förut afstängda ö.
Om hundens instink? är mycket
taladt och skrifvet; men månne ej detta ord
ofta är en alltför låg benämning på de egen-
skaper, som dermed betecknas hos detta för-
träffliga djur? Se här en ny anledning till
denna fråga. En i närheten af Skeninge bo-
ende prestman gjorde i höstas en resa till en
egendom, ett stycke norr om Askersund, för
att närvara vid en slägtinges bröllop. På
denna resa medförde pastorn som sällskap, en
mycket liten, ullhårig hund, som nu gjorde
denna färd för första gången i sitt lif, och
under resan låg instufvad i åkdonet vid hus-
bondens sida. Väl anländ till bröllopsgården,
följde hunden troget sin kära husbonde, tills
de under bröllopsfestens trängsel råkade blifva
åtskiljda, då man en god stund såg det lilla
djuret ängsligt ila omkring, sökande sin herre,
hvarefter det med ens försvann. Pastorn, som
under tiden uppehållit sig igranngården, sökte
sedan länge och ifrigt efter sin lilla trotje-
nare, men förgäfves. Äfven följande dagen