ee 8MmAVWAA VTVA MVA
pet NINI IUR 0 RV RV
någon tid, men arbetade mycket litet, utan
endast såg sig om. En dag, då exposition skulle
hållas, visade hans kamrater vackra Jand-
skapstaflor m. m. Vår småländning såg en-
dast derpå. Slutligen blef han tillfrågad om
han hade något att förevisa. Han såg för-
lägen ut, men tog en kritbit, uppsteg och gjor-
de en ring i taket med en punkt i midten och
bad dem undersöka om den var rund och rik-
tig. Med en cirkel undersöktes den och m-
gen vågade försöket att göra efter. Sedan
blef småländningen mera aktad, då man äfven
fått kunskap om att det var har som skänkt
vaggan till prinsen. Sedan han någon tid vi-
stats vid akademien, återvände han till sitt
hemland och blef antagen som häradsmålare j
Mo härad af Jönköpings län samt idkade sitt
yrke till alla sina kunders belåtenhet. i
: Kyrkorådet i Warberg beslutade att jäta
måla dess kyrka, och begärde från akademier,
att der få någon skicklig man. Svar erhölls
att för närvarande ingen kunde derifrån siän-
das, men i Småland fanns en man, Sven Mo-
rin, som ansågs skicklig till detta arbete. —
Skrifvelse expedierades till småländningen att
infinna sig för autagande af samma arbete.
Han inställde sig i sinom tid, och anmälde
sin ankomst. Då Morin visade sig för pastor,
kyrkoråd och församlingens äldste, trodde de
att det var ett riktigt spektakel. som drefs
med dem, emedan den föregifne mistaren kom
gående, utstyrdien sliten, grå långtröja, skinn-
byxor och hatt af grof ull, med stort brädte.
Han tillfrågades om sin kompetens och sina
betyg för dylika arbeten; men han, ehuru till
utseendet tarflig, svarade: några betyg har
jag icke här och verket prisar sin mästare.
En tvekan om antagandet uppstod, och slutet
blef att han måste återvända; men vår mi-
stare fordrade då någon ersättning för sin in-
ställelse. Såsom egen i allting fordrade han
blott lärft till ett lintyg. Det beviljades och
erhölls, då tog han en yxa, och med några
skarpa hugg tillskar han skjortan färdig att
sys och lemnade den åt en sömmerska. Detta
hans besynnerliga förhållande fästade allas
uppmärksamhet och efter närmare besinnande
blef han öfvertalad att stanna qvar och börja
med sitt målarearbete, hvilket han utförde till
allas stora belåtenhet och han erhöll icke alle-
nast sin fordrade betalning, utan mycket der-
utöfver såsom present. Oräkneliga äro alla
de arbeten han förrättade
Denne man, som aldrig gifte sig, förtje-
nade mycket penningar; men blef aldrig rik.
Han bekom en liten hemmansdel i arf efter
sina föräldrar, och genom inköp af sina sy-
skon en del, så att han uti många år var
egare af 1f8 Hyltan. Detta brukades af hans
syskon. Han var mycket god mot den fat-
tige och lefde mycket tarfligt. Han påstod
att man kunde lefva af mycket litet kost.
Starka drycker tålde han aldrig, ej heller dem,
som förtärde sådana i öfyverflöd. Han hade ett
vackert utseende, stor och teslig växt, med
långt och svart hår, stora svaria polisonger,
var i allmänhet mycket dyster och tänkande,
talade mycket fort och korrekt, då det föll
honom in; men blef han retad, var han häf-
tig och krusade för ingen. Som niimndt är,
var han alltid klädd mycket tarfligt, som den
simplaste bonde. Ehuru han var kyrkoskrif-
ven i Öreryd socken, uppehöll han sig hos
sina syskon, hvilka bebodde en hemmansdel i
Hyltan. Han önskade, att de, liksom han,
helst lefde ogifta, men detta råd följde endast
en broder. Är 1813 blef han sjuk af häftig
hufvudvärk, till följd af sitt myckna tänkande,
och slutade denna hans Jordiska tillvaro den
4 december samma år. Hans stoft hvilar i
Gnosjö kyrkogård emedan han aflidit å sin fö-
delseplats i Hyltan af Gnosjö socken. Efter
hans död fanns en hel kista med dyrbara rit-
ningar, till en mängd af hans utförda arbeten
m. fl. uti bildhuggeri och dylikt, och mycket
dyrbara och fina kläder såsom rockar, frackar
och fina stöflar (ryktet förmäler att en del
voro presenter från kongl. huset), en Wasa-
stjerna och 4 medaljer, hvilket han aldrig vi- -
sade i hembygden. Detta delades emellan hans v
syskon, utom hans ritningar, samt flerfaldiga —
verktyger, såsom målare-, bildhuggare- och
förgyllare-, allt af utsökt slag. Detta kunde
ingen i orten begagna, utan förblef en arfyin-
Sarnes gemensamma egendom, tills en lång tid fö
lerefter, då de genom en härjande vådeld la- hå
les i aska. En hans halfsyster lefver ännu, ) si
och flera hans bröder- och Syster-barn, hvilka hu
räistan alla hafva anlag för skön konst, såsom sa
tt måla, förgylla, öfva urmakeri m. fl. meka- -
iska arbeten i träd och metall, men ingen ) n.
ar kunnat mätas med den förstnämnde. Då I ae
rtisten N. M. Mandelgren, som förliden höst ) an
;esökte denna ort, såg den aflidnes forna ar- gr:
eten, ålade han dess efterlefvande anförvand-
er att resa en enkel minnesvård å hans gruf.
(0. C.)