ee 8MmAVWAA VTVA MVA pet NINI IUR 0 RV RV någon tid, men arbetade mycket litet, utan endast såg sig om. En dag, då exposition skulle hållas, visade hans kamrater vackra Jandskapstaflor m. m. Vår småländning såg endast derpå. Slutligen blef han tillfrågad om han hade något att förevisa. Han såg förlägen ut, men tog en kritbit, uppsteg och gjorde en ring i taket med en punkt i midten och bad dem undersöka om den var rund och riktig. Med en cirkel undersöktes den och mgen vågade försöket att göra efter. Sedan blef småländningen mera aktad, då man äfven fått kunskap om att det var har som skänkt vaggan till prinsen. Sedan han någon tid vistats vid akademien, återvände han till sitt hemland och blef antagen som häradsmålare j Mo härad af Jönköpings län samt idkade sitt yrke till alla sina kunders belåtenhet. i : Kyrkorådet i Warberg beslutade att jäta måla dess kyrka, och begärde från akademier, att der få någon skicklig man. Svar erhölls att för närvarande ingen kunde derifrån siändas, men i Småland fanns en man, Sven Morin, som ansågs skicklig till detta arbete. — Skrifvelse expedierades till småländningen att infinna sig för autagande af samma arbete. Han inställde sig i sinom tid, och anmälde sin ankomst. Då Morin visade sig för pastor, kyrkoråd och församlingens äldste, trodde de att det var ett riktigt spektakel. som drefs med dem, emedan den föregifne mistaren kom gående, utstyrdien sliten, grå långtröja, skinnbyxor och hatt af grof ull, med stort brädte. Han tillfrågades om sin kompetens och sina betyg för dylika arbeten; men han, ehuru till utseendet tarflig, svarade: några betyg har jag icke här och verket prisar sin mästare. En tvekan om antagandet uppstod, och slutet blef att han måste återvända; men vår mistare fordrade då någon ersättning för sin inställelse. Såsom egen i allting fordrade han blott lärft till ett lintyg. Det beviljades och erhölls, då tog han en yxa, och med några skarpa hugg tillskar han skjortan färdig att sys och lemnade den åt en sömmerska. Detta hans besynnerliga förhållande fästade allas uppmärksamhet och efter närmare besinnande blef han öfvertalad att stanna qvar och börja med sitt målarearbete, hvilket han utförde till allas stora belåtenhet och han erhöll icke allenast sin fordrade betalning, utan mycket derutöfver såsom present. Oräkneliga äro alla de arbeten han förrättade Denne man, som aldrig gifte sig, förtjenade mycket penningar; men blef aldrig rik. Han bekom en liten hemmansdel i arf efter sina föräldrar, och genom inköp af sina syskon en del, så att han uti många år var egare af 1f8 Hyltan. Detta brukades af hans syskon. Han var mycket god mot den fattige och lefde mycket tarfligt. Han påstod att man kunde lefva af mycket litet kost. Starka drycker tålde han aldrig, ej heller dem, som förtärde sådana i öfyverflöd. Han hade ett vackert utseende, stor och teslig växt, med långt och svart hår, stora svaria polisonger, var i allmänhet mycket dyster och tänkande, talade mycket fort och korrekt, då det föll honom in; men blef han retad, var han häftig och krusade för ingen. Som niimndt är, var han alltid klädd mycket tarfligt, som den simplaste bonde. Ehuru han var kyrkoskrifven i Öreryd socken, uppehöll han sig hos sina syskon, hvilka bebodde en hemmansdel i Hyltan. Han önskade, att de, liksom han, helst lefde ogifta, men detta råd följde endast en broder. Är 1813 blef han sjuk af häftig hufvudvärk, till följd af sitt myckna tänkande, och slutade denna hans Jordiska tillvaro den 4 december samma år. Hans stoft hvilar i Gnosjö kyrkogård emedan han aflidit å sin födelseplats i Hyltan af Gnosjö socken. Efter hans död fanns en hel kista med dyrbara ritningar, till en mängd af hans utförda arbeten m. fl. uti bildhuggeri och dylikt, och mycket dyrbara och fina kläder såsom rockar, frackar och fina stöflar (ryktet förmäler att en del voro presenter från kongl. huset), en Wasastjerna och 4 medaljer, hvilket han aldrig visade i hembygden. Detta delades emellan hans v syskon, utom hans ritningar, samt flerfaldiga — verktyger, såsom målare-, bildhuggareoch förgyllare-, allt af utsökt slag. Detta kunde ingen i orten begagna, utan förblef en arfyinSarnes gemensamma egendom, tills en lång tid fö lerefter, då de genom en härjande vådeld lahå les i aska. En hans halfsyster lefver ännu, ) si och flera hans bröderoch Syster-barn, hvilka hu räistan alla hafva anlag för skön konst, såsom sa tt måla, förgylla, öfva urmakeri m. fl. mekaiska arbeten i träd och metall, men ingen ) n. ar kunnat mätas med den förstnämnde. Då I ae rtisten N. M. Mandelgren, som förliden höst ) an ;esökte denna ort, såg den aflidnes forna argr: eten, ålade han dess efterlefvande anförvander att resa en enkel minnesvård å hans gruf. (0. C.)