manas att bemöda sig om mera naturlighet ochsanning samt att undvika den affektation och forcerade onatur, som hotar att taga öfverhand. Den vigåa presten. Proudhon var stor esthetiker, djerf i sina åsigter och framförallt sjelfständig, stark fritänkare, en man af sin öfvertygelse i ordets strängaste bemärkelse, den han ock vidhöll ända in i det sista. När presten vid hans dödssäng ville tala med honom om absolution, gjorde han en afvisande gest och vände sig till sin fru med de orden: Det är du som skall gifva mig absolution! En märkvärdig upptäckt lärer nyligen blifvit gjord i Pompeji. Neapolitanska tidningen Italia berättar nemligen, att en vattenfontän blifvit upptäckt derstädes, innantill klädd med zink! Det tillägges i berättelsen härom att detta är första gången som nämnde metall blifvit påträffad i Pompeji. Det tro vi äfven, ty ehuru romarne kände till zinkmalmen, så var det dock, så vidt vi veta, först i 16:de seklet och genom Paracelsus som sjelfva metallen blef utdragen derur. Huru en man säljer sin hustfru. För mer än en månad sedan omtalades i alla engelska tidningar, att en herre, som var bosatt i Wolverhampton, hade sålt sin hustru och tre små täcka barn till en amerikansk äfventyrare för 150 pund sterling (omkr. 2,600 rdr). Såsom det då berättades, hade hustrun utan särdeles stor afsaknad skiljts från sin man och man tog för afgjordt att hon icke ogerna transporterades på sin amerikanske beundrare. Emellertid tycks den värda frun, efter de underrättelser som nu ingått, snart ha blifvit missbelåten med bytet; ty efter några få dagars bortvaro rymde hon tillbaka till sin laglige herre och man. När amerikanaren fann sig öfvergifven, skref han i förtviflan till mannen och bad honom för själ och pina öfvertala den flyktiga varelsen att vända tillbaka samt lofvade honom en dusör af ytterligare 50 pund sterling, om han lyckades genomdrifva saken. Vår man uppbjöd nu hela sin förmåga för att förtjena de utlofvade penningarne. Det dröjde också icke länge förrän frun ingenting högre önskade än att få komma så långt från sin man som möjligt och med förtjusning lyssnade till förslaget att vända åter till den sörjande amerikanaren. Mannen skref nu till denne, som vistades 1 London, och underrättade honom att han hvad dag som helst kunde komma och hemta den sköna. Denne lät icke säga sig detta två gånger utan kom med första bantåg till Wolverhampton. Han träffade der både man och hustru och det öfverenskoms att denna sednare jemte älskaren och barnen skulle redan samma afton anträda resan till London. Tillika bestämdes att familjen skulle komma ned till jernvägsstationen straxt innan tåget afgick på aftonen, och der sammanträffa med amerikanaren samt att mannen skulle få sin välförtjenta lön vid afresan. Så skedde äfven, och när de resande väl blifvit placerade i kupen och signal gafs till affärd, räckte amerikanaren en sedel åt mannen genom kupefönstret. Knappt hade likväl tåget kommit i gång, förrän denne vid en blick på sedeln npptäckte att det var en nolla för litet på den — att han fått 5 pund i stället för 50. När han nu fann sig lurad, skyndade han att genast aflåta följande telegram till polisen i Birmingham: En lång smal karl har rymt med min hustru och tre barn, två kappsäckar, två askar och en säck. Han är amerikanare, har ett bälte om lifvet och en knif och en revolver instuckna deri. De äro på väg till London, men jag sjelf inträffar i Birmingham med nästa tåg som afgår härifrån. Håll dem derföre qvar! Så snart poliskommissarien Tandy läst detta telegram, skickade han två konstaplar till jernvägsstationen för att invänta tåget från Wolverhampton och se efter om amerikanaren var med. När dessa kommo till stationen, hade det ordinarie tåget redan anländt, och snälltåget som kommer endast 10 minuter efter det ordinarie inträffade just då. Med detta kom nu mannen och då konstaplarne redan fått syn på amerikanaren, hvilken som bäst var sysselsatt att inpacka kappsäckar, askar, barn och älskarinna i en åkardroska, leddes snart till en konfrontering mellan förföljaren och de förföljde. Aha, min käre John, hvart tänker du taga vägen? Den förbluffade amerikanaren svarade: ah, jag förstår, du ångrar dig. Mannen underrättade honom nu, att han fått 5 pund i stället för 30 och bad att få resten genast. Är det så? — åh, förlåt, det var misstag, svarade amerikanaren, tog upp en packa sed