manas att bemöda sig om mera naturlighet
ochsanning samt att undvika den affektation och
forcerade onatur, som hotar att taga öfver-
hand.
Den vigåa presten. Proudhon var
stor esthetiker, djerf i sina åsigter och fram-
förallt sjelfständig, stark fritänkare, en man af
sin öfvertygelse i ordets strängaste bemärkelse,
den han ock vidhöll ända in i det sista. När
presten vid hans dödssäng ville tala med ho-
nom om absolution, gjorde han en afvisande
gest och vände sig till sin fru med de orden:
Det är du som skall gifva mig absolution!
En märkvärdig upptäckt lärer
nyligen blifvit gjord i Pompeji. Neapolitan-
ska tidningen Italia berättar nemligen, att
en vattenfontän blifvit upptäckt derstädes, in-
nantill klädd med zink! Det tillägges i be-
rättelsen härom att detta är första gången som
nämnde metall blifvit påträffad i Pompeji. Det
tro vi äfven, ty ehuru romarne kände till
zinkmalmen, så var det dock, så vidt vi veta,
först i 16:de seklet och genom Paracelsus som
sjelfva metallen blef utdragen derur.
Huru en man säljer sin hu-
stfru. För mer än en månad sedan omtala-
des i alla engelska tidningar, att en herre,
som var bosatt i Wolverhampton, hade sålt
sin hustru och tre små täcka barn till en
amerikansk äfventyrare för 150 pund sterling
(omkr. 2,600 rdr). Såsom det då berättades,
hade hustrun utan särdeles stor afsaknad
skiljts från sin man och man tog för afgjordt
att hon icke ogerna transporterades på sin
amerikanske beundrare. Emellertid tycks den
värda frun, efter de underrättelser som nu
ingått, snart ha blifvit missbelåten med by-
tet; ty efter några få dagars bortvaro rymde
hon tillbaka till sin laglige herre och man.
När amerikanaren fann sig öfvergifven, skref
han i förtviflan till mannen och bad honom
för själ och pina öfvertala den flyktiga varel-
sen att vända tillbaka samt lofvade honom
en dusör af ytterligare 50 pund sterling, om
han lyckades genomdrifva saken. Vår man
uppbjöd nu hela sin förmåga för att förtjena
de utlofvade penningarne. Det dröjde också
icke länge förrän frun ingenting högre önska-
de än att få komma så långt från sin man
som möjligt och med förtjusning lyssnade till
förslaget att vända åter till den sörjande ame-
rikanaren. Mannen skref nu till denne, som
vistades 1 London, och underrättade honom
att han hvad dag som helst kunde komma
och hemta den sköna. Denne lät icke säga
sig detta två gånger utan kom med första
bantåg till Wolverhampton. Han träffade der
både man och hustru och det öfverenskoms
att denna sednare jemte älskaren och barnen
skulle redan samma afton anträda resan till
London. Tillika bestämdes att familjen skulle
komma ned till jernvägsstationen straxt innan
tåget afgick på aftonen, och der sammanträf-
fa med amerikanaren samt att mannen skulle
få sin välförtjenta lön vid afresan. Så skedde
äfven, och när de resande väl blifvit pla-
cerade i kupen och signal gafs till affärd,
räckte amerikanaren en sedel åt mannen ge-
nom kupefönstret. Knappt hade likväl tåget
kommit i gång, förrän denne vid en blick på
sedeln npptäckte att det var en nolla för li-
tet på den — att han fått 5 pund i stället
för 50. När han nu fann sig lurad, skynda-
de han att genast aflåta följande telegram till
polisen i Birmingham: En lång smal karl har
rymt med min hustru och tre barn, två kapp-
säckar, två askar och en säck. Han är ame-
rikanare, har ett bälte om lifvet och en knif
och en revolver instuckna deri. De äro på
väg till London, men jag sjelf inträffar i Bir-
mingham med nästa tåg som afgår härifrån.
Håll dem derföre qvar! Så snart poliskom-
missarien Tandy läst detta telegram, skickade
han två konstaplar till jernvägsstationen för
att invänta tåget från Wolverhampton och se
efter om amerikanaren var med. När dessa
kommo till stationen, hade det ordinarie tå-
get redan anländt, och snälltåget som kommer
endast 10 minuter efter det ordinarie inträf-
fade just då. Med detta kom nu mannen och
då konstaplarne redan fått syn på amerikana-
ren, hvilken som bäst var sysselsatt att in-
packa kappsäckar, askar, barn och älskarinna
i en åkardroska, leddes snart till en konfron-
tering mellan förföljaren och de förföljde.
Aha, min käre John, hvart tänker du taga
vägen? Den förbluffade amerikanaren svara-
de: ah, jag förstår, du ångrar dig. Mannen
underrättade honom nu, att han fått 5 pund
i stället för 30 och bad att få resten genast.
Är det så? — åh, förlåt, det var misstag,
svarade amerikanaren, tog upp en packa sed-