Charad.
N:r 7.
Om kring gamla slott du plägar vandra
Du mitt första säkert finna lär.
Halfva menskligheten är mitt andra.
Lycklig den, som rätt mitt andra är
I dess ädlaste och bästa mening.
Hvad är väl mitt hela? — En förening
Utaf kraft och jovialitet,
Ensam i sitt slag, som hvar man vet.
Det om sommarn gungar sig på vågor
Och om vintern svänger sig bland lågor,
Bygger hus och bjuder upp till dans,
Står, som Phenix, i föryngrad glans.