Charad. N:r 7. Om kring gamla slott du plägar vandra Du mitt första säkert finna lär. Halfva menskligheten är mitt andra. Lycklig den, som rätt mitt andra är I dess ädlaste och bästa mening. Hvad är väl mitt hela? — En förening Utaf kraft och jovialitet, Ensam i sitt slag, som hvar man vet. Det om sommarn gungar sig på vågor Och om vintern svänger sig bland lågor, Bygger hus och bjuder upp till dans, Står, som Phenix, i föryngrad glans.