Article Image
förstå? — Nej! — Har du ridit hit då? — Nej. . — Har du gått hit då? — Nej. — Har du rott hit då? — Nej. — Hur jesters har du då kunnat komma hit? Inte har du väl flugit hit heller? — Nej, ser du, jag har ledit en ko hit. Elt underverk lockar för närvarande hundradetals menniskor till en by vid namn Cuna i Toscana. Det säges nemligen att en madonna gång på gång uppenbarar sig i ett fönster på ett hus derstädes, som länge stått obebodt. En ommnibus som drages af ett lokomotiv i stället för hästar, begagnas nu i Chantenay i södra Frankrike. Den kan vända och stanna utan svårighet, och både inuti och på taket färdas resande med densamma utan att hysa minsta fruktan. Äggkonsumtionen i England. Under år 1864 betalte England till utlandet i medeltal 1,100,000 3 1,200,000 rdr i månaden för införskrifna ägg. El! godt parti. Baron Ferdinand von Rothschild, son till baron Anshelm von Rothschild i Wien, lärer snart skola gifta sig med fröken Evelina Rothschild, den yngsta och enda ogifta dottern till baron Lionel von Rothschild. En gurmand-sammankomst. En fransk tidning omtalar att en mängd läckergommar, hvilka gjort till sitt lefnadsmål att uppfinna några nya rätter, nyligen haften sammankomst för att diskutera några gastronomiska frågor. Den nyaste uppfinning, som i denna näringsgren blifvit gjord, lärer vara hummer kokad i champagne. Fett pastorat. En af de fria kyrkoförsamlingarne i Plymouth i Förenta Staterna har höjt aflöningen åt sin pastor, Henry Ward Beecher, från 7,500 till 12,500 dollars (50,000 rdr). Man ser häraf att de fria församlingarne aflöna sina prester ganska väl, så att presterskapet här i landet icke af farhågor i den vägen bör låta sig förledas atthindra fria församlingars bildande. Denne pastor Ward Beecher är broder till den ryktbara författarinnan till Onkel Toms stuga. En medalj lärer komma att slås i Ryssland till minne af den sista polska insurrektionens dämpande, och är det meningen att den skall utdelas till alla soldater som deltagit i den hårdnackade striden. En dansk krigslänges kärtekshistoria. En jutsk bonddräng, en starkt byggd och vacker karl, som under senaste kriget tillfångatogs och fördes till Brinn, der de danska fångarne behandlades särdeles väl och fingo gå fritt omkring i staden, har efter återkomsten nyligen rest tillbaka till Bränn för att gifta sig. Historien om detta giftermål berättas sålunda: Vår Jens hade under sin fångenskap fått insteg på en mindre landtegendom i grannskapet af Briinn och der genom sin tjenstaktighet gjort sig allmänt omtyckt isynnerhet af den qvinnliga delen af gårdens befolkning. Vid alla tillfällen skulle Jens vara med: behöfde kreaturen vattnas, skulle Jens hjelpa till, och skulle det tvättas, skulle Jens bära vatten åt pigorna, men till belöning för sin tjenstaktighet fick han också fullt upp med mat och dryck, och om han icke var närvarande när något läckert serverades, så var det alltid flere bland pigorna som gömde något af sin portioner åt honom. Allt detta gick mycket bra, så länge Jens höll sig till pigorna, men en vacker dag fick äfven landtmannens vackra, blåögda, adertonåriga dotter ögonen öppna för den vackre danska soldaten, och snart uppstod eft intimt förhållande mellan de begge unga, hvilket de andra flickorna, drifna af svartsjuka, yppade för landtmannen. Nu var den goda tiden slut. Jens förvisades från gården och kommendanten i Briinn underrättades om, att Jens haft den fräckheten att låta den rike landtmannens dotter förälska sig i honom. Han blef nu strängare bevakad och det förbjöds honom att närma sig till gården. Den unga flickan fann likväl på råd; genom en väninna i staden satte hon i gång en brefvexling, som, då Jens blott kunde föga tyska, genom en kunnigare kamrats tillhjelp blef mycket liflig och ledde till löften om evig trohet. Då fångarnes afresa var bestämd, utbad sig Jens landtmannens tillåtelse att taga farväl af sin älskade, men hvarken hans böner eller dotterns tårar förmådde beveka den stränga fadern att gifva sitt samtycke till ett parti, som han ansåg såsom en messalians för sin dotter. Jens måste resa och qvarlemna sin Ida simmande i tårar. Brefvexlingen fortfor emellertid till för några månader sedan, då Jens icke längre fick något

23 februari 1865, sida 4

Thumbnail