förstå?
— Nej!
— Har du ridit hit då?
— Nej. .
— Har du gått hit då?
— Nej.
— Har du rott hit då?
— Nej.
— Hur jesters har du då kunnat kom-
ma hit? Inte har du väl flugit hit heller?
— Nej, ser du, jag har ledit en ko hit.
Elt underverk lockar för närva-
rande hundradetals menniskor till en by vid
namn Cuna i Toscana. Det säges nemligen
att en madonna gång på gång uppenbarar sig
i ett fönster på ett hus derstädes, som länge
stått obebodt.
En ommnibus som drages af ett loko-
motiv i stället för hästar, begagnas nu i
Chantenay i södra Frankrike. Den kan vända
och stanna utan svårighet, och både inuti och
på taket färdas resande med densamma utan
att hysa minsta fruktan.
Äggkonsumtionen i England.
Under år 1864 betalte England till utlandet
i medeltal 1,100,000 3 1,200,000 rdr i måna-
den för införskrifna ägg.
El! godt parti. Baron Ferdinand
von Rothschild, son till baron Anshelm von
Rothschild i Wien, lärer snart skola gifta sig
med fröken Evelina Rothschild, den yngsta
och enda ogifta dottern till baron Lionel von
Rothschild.
En gurmand-sammankomst.
En fransk tidning omtalar att en mängd läc-
kergommar, hvilka gjort till sitt lefnadsmål
att uppfinna några nya rätter, nyligen haften
sammankomst för att diskutera några gastro-
nomiska frågor. Den nyaste uppfinning, som
i denna näringsgren blifvit gjord, lärer vara
hummer kokad i champagne.
Fett pastorat. En af de fria kyr-
koförsamlingarne i Plymouth i Förenta Sta-
terna har höjt aflöningen åt sin pastor, Henry
Ward Beecher, från 7,500 till 12,500 dollars
(50,000 rdr). Man ser häraf att de fria för-
samlingarne aflöna sina prester ganska väl, så
att presterskapet här i landet icke af farhå-
gor i den vägen bör låta sig förledas atthin-
dra fria församlingars bildande. Denne pastor
Ward Beecher är broder till den ryktbara för-
fattarinnan till Onkel Toms stuga.
En medalj lärer komma att slås i
Ryssland till minne af den sista polska in-
surrektionens dämpande, och är det meningen
att den skall utdelas till alla soldater som del-
tagit i den hårdnackade striden.
En dansk krigslänges kärteks-
historia. En jutsk bonddräng, en starkt
byggd och vacker karl, som under senaste
kriget tillfångatogs och fördes till Brinn, der
de danska fångarne behandlades särdeles väl
och fingo gå fritt omkring i staden, har efter
återkomsten nyligen rest tillbaka till Bränn
för att gifta sig. Historien om detta gifter-
mål berättas sålunda: Vår Jens hade under
sin fångenskap fått insteg på en mindre landt-
egendom i grannskapet af Briinn och der ge-
nom sin tjenstaktighet gjort sig allmänt om-
tyckt isynnerhet af den qvinnliga delen af
gårdens befolkning. - Vid alla tillfällen skulle
Jens vara med: behöfde kreaturen vattnas,
skulle Jens hjelpa till, och skulle det tvättas,
skulle Jens bära vatten åt pigorna, men till
belöning för sin tjenstaktighet fick han också
fullt upp med mat och dryck, och om han
icke var närvarande när något läckert serve-
rades, så var det alltid flere bland pigorna
som gömde något af sin portioner åt honom.
Allt detta gick mycket bra, så länge Jens
höll sig till pigorna, men en vacker dag fick
äfven landtmannens vackra, blåögda, aderton-
åriga dotter ögonen öppna för den vackre dan-
ska soldaten, och snart uppstod eft intimt för-
hållande mellan de begge unga, hvilket de an-
dra flickorna, drifna af svartsjuka, yppade för
landtmannen. Nu var den goda tiden slut.
Jens förvisades från gården och kommendan-
ten i Briinn underrättades om, att Jens haft
den fräckheten att låta den rike landtmannens
dotter förälska sig i honom. Han blef nu
strängare bevakad och det förbjöds honom att
närma sig till gården. Den unga flickan fann
likväl på råd; genom en väninna i staden
satte hon i gång en brefvexling, som, då Jens
blott kunde föga tyska, genom en kunnigare
kamrats tillhjelp blef mycket liflig och ledde
till löften om evig trohet. Då fångarnes afresa
var bestämd, utbad sig Jens landtmannens
tillåtelse att taga farväl af sin älskade, men
hvarken hans böner eller dotterns tårar för-
mådde beveka den stränga fadern att gifva
sitt samtycke till ett parti, som han ansåg så-
som en messalians för sin dotter. Jens måste
resa och qvarlemna sin Ida simmande i tårar.
Brefvexlingen fortfor emellertid till för några
månader sedan, då Jens icke längre fick något