Hvarjehanda Nyheter. . Den hustliga sällheten. En rik bonde hade bjudit sina grannar och goda vänner på julkalas. Hustrun som var okunnig om bjudningen, rustade till hvad huset förmådde och gubbarne slogo sig ned vid middagsbordet. Sedan de suttit en stund i full verksamhet frågade en af bönderna: — Nå, skall inte mor sjelf också sitta vid bordet och göra oss sällskap; hvarföre skall hon springa och passa upp på oss liksom en annan piga? — Åh, svarade farsgubben, mor är hemma här, hon får äta när hon vill, hvad hon vill och hvar hon vill; också kan hon låta bli om hon vill. Detta förtretade gumman, och hon tänkte för sig sjelf: Detta skall du nog få igen. Sedan måltiden var slut hade bonden mycket svårt att hålla jemnvigten och var så väl i behof af att hemta frisk luft att han stultade ut på gården. I qgvällens mörker och sin egen dimma tog han miste om rätta vägen och nedföll uti en på gården varande bruon. Lyckligtvis var den hvarken djup eller innehöll mycket vatten, så att någon drunkning kunde komma i fråga; men gubben saknade förmåga att sjelf hjelpa sig derur. En af husets tjenare gick händelsevis förbi och fick höra ett stönande ljud som bad om hjelp. På tillfrågan, hvilken det var som så kommit i olycka, svarade gubben: jo, det är just jag. Häpen sprang flickan in i köket, der flera af gästerna tagit plats, under utrop: Herre Gud, far ligger i brunnen! Hustrun afhörde detta helt lugnt och sade: Åh, far är hemma här, han får ligga hvar han vill, han får hjelpa sig sjelf upp om han vill, och han må också ligga qvar om han vill. En fyndig domare. En bonde hade utfärdat förskrifning på femtio rdr, men betalade icke vid förfallotiden. Han blef då stämd; domaren, som visste att bonden var en krångelmakare, till och med i stånd att neka för sitt namn, beslöt inleda saken försigtigt, så att när bonden kom inför rätta började han: — Nå, Per Mattson, du lärer stå i skuld till Johannes Nilsson. — Nej, hr lagman, det gör jag visst icke. — Nå, det kan väl hända att du glömt det, men emellertid är en skuldsedel för rätten uppvisad af följande lydelse: Till hemmansegaren Johannes Nilsson eller ordres betalar jag den 1 mars nästa år fem — fem — hundra — riksdaler. Månne det icke skulle vara sannt?7 — Nej, nådig lagman, fälle var det icke mer än femtio heller!