Bref till Dagens Nyheter. Carlshamn den 19 Febr. 1865. Ändtligen synes det här som skulle Bore nu gifva med sig en smula och vi blifva qvitt den hala snön, hvilken man redan längesedan ledsnat vid här nere. Må den då gerna gå i vatten! Oss har den åtminstone tillskyndat lika mycken sorg som glädje, och bland andra olägenheter en högst oordentlig postgång. Skarpskyttekåren härstädes har bildat sig en egen musik-kår, bestående af sex aktiva medlemmar — exemplet är efterföljansvärdt. De läto första gången höra sig medelst cxeqverandet af hymnen Ur svenska hjertans djup etc. på den festbal som var arrangerad här Carlsdagen och hvilken var i allo lyckad och högst animerad. Ronneby sångförening ämnar äfven anskaffa sig blåsinstrumenter och gaf för detta ändamål söndagen den 5 och måndagen den 6 dennes två konserter å tiugssalen i Ronneby. Snart nog torde våra skyttar börja öfvertagandet af Carlshamns kastell -— jag säger öfvertugandet, icke intagandet, ty något sådant är nästan omöjligt: Betrakta bott de raserade murarne och nära förrostade kanonerna, och säg mig sedan, värde läsare: är icke blotta anblicken af ett sådant fäste nog för att skrämma t. ex. en tvähufvad örn på flykten? — Man kan då hoppas att kastellet skall komma att se ut med andra ögon, äfvensom att vi vid nästa kungliga namnsdag liksom fordomdags här få höra kanonskotten dundra. Så skola vi då mista våra beskedliga maringossar, till stor saknad för herrar krögare! De voro så flitiga som kroggiäster och man hade alltid en liten förströelse då man såg en och annan osäker marin, i trots af alla påflugne dimfigurer med konstigt afmätta steg styra kosan ned mot kajen, der de icke sällan togo sig ett ofrivilligt kallbad i hastigheten. Någon gåug hände det äfven att en sådan der hjelte, för ombytes skull, tog värfning hos aborrarne; men sedan, påstod man, antogs han ej som marinsoldat.