Bref till Dagens Nyheter.
Carlshamn den 19 Febr. 1865.
Ändtligen synes det här som skulle Bore
nu gifva med sig en smula och vi blifva qvitt
den hala snön, hvilken man redan längesedan
ledsnat vid här nere. Må den då gerna gå
i vatten! Oss har den åtminstone tillskyndat
lika mycken sorg som glädje, och bland andra
olägenheter en högst oordentlig postgång.
Skarpskyttekåren härstädes har bildat sig
en egen musik-kår, bestående af sex aktiva
medlemmar — exemplet är efterföljansvärdt.
De läto första gången höra sig medelst cxe-
qverandet af hymnen Ur svenska hjertans
djup etc. på den festbal som var arrangerad
här Carlsdagen och hvilken var i allo lyckad
och högst animerad.
Ronneby sångförening ämnar äfven an-
skaffa sig blåsinstrumenter och gaf för detta
ändamål söndagen den 5 och måndagen den 6
dennes två konserter å tiugssalen i Ronneby.
Snart nog torde våra skyttar börja öfver-
tagandet af Carlshamns kastell -— jag säger
öfvertugandet, icke intagandet, ty något sådant
är nästan omöjligt: Betrakta bott de raserade
murarne och nära förrostade kanonerna, och
säg mig sedan, värde läsare: är icke blotta
anblicken af ett sådant fäste nog för att skräm-
ma t. ex. en tvähufvad örn på flykten? —
Man kan då hoppas att kastellet skall komma
att se ut med andra ögon, äfvensom att vi
vid nästa kungliga namnsdag liksom fordom-
dags här få höra kanonskotten dundra.
Så skola vi då mista våra beskedliga ma-
ringossar, till stor saknad för herrar krögare!
De voro så flitiga som kroggiäster och man
hade alltid en liten förströelse då man såg en
och annan osäker marin, i trots af alla på-
flugne dimfigurer med konstigt afmätta steg
styra kosan ned mot kajen, der de icke sällan
togo sig ett ofrivilligt kallbad i hastigheten.
Någon gåug hände det äfven att en sådan der
hjelte, för ombytes skull, tog värfning hos
aborrarne; men sedan, påstod man, antogs han
ej som marinsoldat.