afbruten genom den förfärliga synen af det upptäckta och plundrade gömstället. Men en ny missräkning väntade honom, en mindre farlig men ganska säkert lika grym missräkning som den första. Då han med en sådan säkerhet sade till sig sjelf att stentrappan var källarens enda utgäng misstog han sig fullkomligt, eller riktigare spelade honom hans minne ett fult puts. Ungefär tio fot öfver marken fans en trång glugg, försedd med två korslagda jernstänger och vettande åt den bakom huset lggande tomten, hvarom vi förut talat. Två små 1 källaren befintliga fat hade blifvit ställda på hvarandra så att de nådde upg till gluggen, hvars jernstänger med våld blifvit ryckta ur muren. Det var solklart att Kaninen begagnat sig af denna farliga väg för att fly och att en fullkomlig framgång krönt hans förehafvande. På nytt nästan tillintetgjord af de mest stridiga känslor neddignade Rodille på ett trappsteg och dolde ansigtet i sina händer.