sig ega största personliga fördelarne af dess
bibehållande; och nu faller det sig så att af
krigsbefälets här samlade hundra fullmäktige
äro åttio adelsmän. Då justitie-statsministern
talar till krigsbefälet talar han således till
riddarhuset i sammandrag och kan på förhand
undanrödja många af de invändningar, som
eljest skola blifva framkastade bland ridder-
skapet och adelu vid nästa riksdag.
Lyckas justitiestatsministern att undan-
rödja den obenägenhet som sannolikt finnes
hos många af krigsbefälets adliga ledamöter,
så stannar verkan af hans öfvertygande för-
måga ej vid desses omvändelse, ty de skola
sedan i sin ordning bibringa sin nyvunna öfver-
tygelse åt hemmavarande medbröder i stånds-
fördomen.
Lyckas justitiestatsministern icke, så vet
han på förhand från hvilka punkter hans för-
slag är hotadt och kan bereda sig bältre på
försvaret vid riksdagen.
I afseende på landets hushållningssystem
äro stora villomeningar rådande. Ingen kän-
ner detta bättre än finansministern, och ingen
är skickligare eller mera stark i att veder-
lägga dem. Det är både oförsigtigt och våd-
ligt att lemna åt den oberoende delen af pres-
sen ehsam värfvet att i en brytningsperiod
sådan som den närvarande föra den sunda
statshushållningens talan. Det vore å andra
sidan en förtjenst till hos finansministern att
han använde sin sakkännedom och sin välta-
lighet till att öfvertyga det stora antalet af
jordbrukare eller ständigt med jordbrukare i
beröring kommande bland krigsbefälet att de
alld.eles misstaga sig om orsakerna till den
tillfärliga förlägen beten bland en del jordbru-
kare, då de tillskrifva den en för lång tid se-
dan skedd utstrykning af införseltullarne på
spanmål m. m. samt en nedsättning i in-
förseltullarne på en del fabriksvaror, hvilka,
detta oaktadt, äro vida mura skyddade här
än i de flesta andra länder, fill jordbrukarnes
eget förfång.
Slutligen har krigsministern den stora
missionen att ådagalägga all den värma han hy-
ser för det frivilliga folkförsvarets sak. Armeen
hyser misstroende till skarpskytteväsendet.
Dess befäl fruktar att om folkbeväpningen
blir allmän skall nationen sluta med att anse
armåen till stor del öfverflödig. Med den större
öfverblick krigsministern bör hafva öfver hi-
storiens lärdomar och den pågående rörelsens
natur, behöfver han endast det tillfälle han
nu eger att visa armebefälet att dess farhåga
är ogrundad: att hela folkets kraftiga fysiska
uppfostran och bysselsättande från barndomen
med militära öfningar är ett oundgängligt vil-
kor för möjligheten af landets försvar mot de
försök, som Ryssland utom allt tvifvel kommer
i framtiden att göra till att underlägga sig
den skandinaviska halfön för att komma till
hafvet: att när folket en gång blir mera va-
penöfvadt skall det lika litet anse sig kunna
undvara armeen till befäl och led:awre, som me-
nige man sedan folkskolan spridt allmännare
upplysning skall anse sig kunna umbära ele-
mentarläroverkens och universiteternas lärare-
krafter samt i allmänhet den högre intelligen-
sen: slutligen att all erfarenhet lärer att just
då hvar man af folket kommer till klarare in-
sigt om hvad som för militärisk utbildning
kräfves skola dess representanter villigare
än förr bevilja anslag åt armåen.
En regering med kraft ställer sig i
främsta ledet af sin tids anlopp mot slentrian
RARE SP SLAATITS VBG FISEN RARE ER FN