Frågan. är icke af synnerligt stor allmän
vigt i andras ögon än de fåtaligas, hvilka
anse armå6en för det väsendtligaste i staten.
Frågan angår krigsbefälet sjelfva. Skall man
fälla något omdöme öfver saken utan att hafva
sett förslaget om att staten skall öfvertaga
pensioneringen. af armåbefälet, så blifver det:
att staten gör klokast uti att afhålla sig der-
ifrån och låter krigsbefälets medlemmar lik-
som andra medborgare sörja för sin egen berg-
ning på gamla dagar. De som icke äro tjen-
stemän och således hafva en osäker inkomst
få göra detta; ännu bättre kan armeens befäl
göra det. Öfvertager staten pensioneringen,
så skall hon vid hvarje riks2sg blifva utsatt
för ständigt växande anspri! på förökade
pensioner.
Vi lemna detta jemförelsevis nindre vig-
tiga ämne derhän för att säga hvad vi anse
att konungens ministrar borde hafva sig an-
geläget att göra vid ett tillfälle, då de hafva
på en gång samlade i hufvudstaden och kunna
träffa ett hundra personer, mestadels från alla
rikets provinser, hvilka personer hvar i sin
ort innehafva en betydande samhällsställning
och inflytande i vidsträckta kretsar såsom
statsmän, officerare och jordbrukare.
Tre frågor, hvardera af mycket stor vigt
för Sverges framtid, upptaga för närvarande
svenska folkets uppmärksamhet.
De äro:
Frågan om representationens ombildning;
Frågan om landets allmänna hushållnings-
system; och
Frågan om det frivilliga folkförsvarets
utveckling.
Om dessa tre ämnen hafva regeringens
ledamöter skyldighet och rättighet att med-
dela och bibringa det nu församlade krigsbefä-
let sina åsigter för att vinna dess understöd
för densamm och genom det utbreda dessa i
hela landet, så att det bär frukt vid den stun-
dande riksdagen.
Den tiden är lyckligtvis förbi, då rege-
ringen ansåg militären böra vara ett blindt,
från medborgerlighet skiljdt stånd, att office-
rare borde vägras deltaga i politiska möten,
till och med för ett tala för regeringens eget
representationsför:slag, och då befordran vVägra-
des officer som, :ifven på sådant sätt, deltagit
i politiska frågors behandling.
Allmänna rneningen ogillade redan då re-
geringens åsigt, och den nuvarande regerin-
gens hela riktring visar att den hyllar denna
allmänna meniag.
Opinionen. fordrar icke att regeringen
skall, såsom sådan, utöfya någon påtryckning
på afsättliga förtroende-embetsmin, såsom re-
gementschefer. Den skulle tvärtom sätta sig
emot ett sådant vådligt och inkonstitutionellt
maktmissbruk, men den skulle deremot gilla
att hvarje minister för sitt departement be-
gagnade hvarje lämpligt tillfälle att plädera för
de förslag han afgifvit till ;ständerna och för
de åsigter han hyser rörande ämnen som kun-
na komma under handläggning.
Sålunda skulle allmänna meningen hålla
Justitiestatsminizstern räkning för atthan inför
det samlade krigsbefälet föredroge det af ho-
nom kontrasignerade förslaget till representa-
tionens ombildning, att han utvecklade dess
företräden framför ståndsrepresenta tionen, att
han, hörde de anmärkningar som der: mot kun-
na framställas och att han vederlade dem.
Det är hos adeln man har att vänta det
starkaste motståndet till ståndsförfattningens
upphäfvande, emedan det är adeln såm anser