framtog Kanariclågeln ur påsen en priktig fil och började dermed fila på en af de tunga och tjocka gallerstängerna. Ehuru skicklig och lätt den hand än var som höll verktyget, kunde en sådan sak icke utföras utan att vara åtföljd af ett karakteristikt, för ett vant öra lätt igenkänligt buller. Det var detta buller den ur sin sömn plötsligt väckte Rodille hört och riktigt uppfattat. Det är i sanning ingen latmanssyssla att vara tjuf. De hvilka idka detta yrke skulle icke allenast . förtjena mycket mera utan äfven vida mindrå anstränga sig om de nöjde sig med att vara hederliga menniskor och goda arbetare. Vidåre skulle de då icke i den ofta ganLå framtiden ha att vänta sig cellfäni a, oftast schavotten, ty stölden der. Jätt. Still mordet och en gång på den öfekebrint ande sluttningen är fallet gifvet, då står det,ej i deras makt att hejda sig. Men Huru kunna öfvertyga dem derom, som säga att de drifvas mot brottet af en inre kallelse? Att fila i tu en tjock jernstång är ingen lätt sak. Efter fem minuters förlopp lemnade Kanariefågeln andfådd och drypande af svett filen till Ripainsel, utan att ha hunnit särdeles långt med det påbörjade arbetet. Äfven Ripansiel blef snart trött och afstod platsen åt Kaninen, hvilken äran tillföll att ha filat itu den första jernstången. Men ännu återstodo tre! Arbetet fullbordades långsamt, men ändt