framtog Kanariclågeln ur påsen en priktig fil
och började dermed fila på en af de tunga och
tjocka gallerstängerna.
Ehuru skicklig och lätt den hand än var
som höll verktyget, kunde en sådan sak icke
utföras utan att vara åtföljd af ett karakte-
ristikt, för ett vant öra lätt igenkänligt buller.
Det var detta buller den ur sin sömn
plötsligt väckte Rodille hört och riktigt upp-
fattat.
Det är i sanning ingen latmanssyssla att
vara tjuf.
De hvilka idka detta yrke skulle icke al-
lenast . förtjena mycket mera utan äfven vida
mindrå anstränga sig om de nöjde sig med
att vara hederliga menniskor och goda ar-
betare.
Vidåre skulle de då icke i den ofta gan-
Lå framtiden ha att vänta sig cellfän-
i a, oftast schavotten, ty stölden
der. Jätt. Still mordet och en gång på den
öfekebrint ande sluttningen är fallet gifvet,
då står det,ej i deras makt att hejda sig.
Men Huru kunna öfvertyga dem derom,
som säga att de drifvas mot brottet af en inre
kallelse?
Att fila i tu en tjock jernstång är ingen
lätt sak. Efter fem minuters förlopp lemnade
Kanariefågeln andfådd och drypande af svett
filen till Ripainsel, utan att ha hunnit särde-
les långt med det påbörjade arbetet.
Äfven Ripansiel blef snart trött och af-
stod platsen åt Kaninen, hvilken äran tillföll
att ha filat itu den första jernstången.
Men ännu återstodo tre!
Arbetet fullbordades långsamt, men ändt-