Hvarjehanda Nyheter.
Ett släidparti för 20 är sedan.
Tacka vill jag i min ungdom, säga de gamle,
och deri instämmer jag. Då förstod man att
roa sig med besked, att omfatta hvarje till-
fälle, som erbjöd sig för ett nöje. Var släd-
föret godt, så mycket bättre; var det dåligt,
så nedstämde det derföre icke humöret. Jag
minnes mycket lifligt ett slädparti, som vi, d.
v. s. 70 glada ynglingar, tillställde i Lund för
omkring 20 år tillbaka. På ekipagernas ele-
gans fästes föga eller intet afseende. Ett par
hösthäckar på kälkar var alldeles tillräck-
ligt, och sedan man efter mycken och ihärdig
vigilans fått ihop några sådana och dertill
erforderliga dragare, hvartill i nödfall äfven
oxar både accepterades, apterades och appro-
berades, var största bekymret undanröjdt. De
som ville kokettera med slädnät, tillfredsställ-
de denna fåfänga genom att sammansy gamla
Aftonblad och Stiftstidningar. Tåget satte
sig i gång, och på den rörliga teatern under
öppen himmel utfördes för en likaledes rörlig
och talrik publik en liten komedi, hvari fel
och brister i utförandet ej så noga kunde
observeras. Kl. på slaget 4 öppnades balen
på Thors öfre salong. Bal utan damer! —
utropar ni, Lunderstödjande finansministerns
reformförslag, begagnar jag detta tilltalsprono-
men). Nej, ingalunda! De skägglösa novi-
cierna vid universitetet representerade i lånta