I — — — ooo ASSR nt ljudet af de i Champs Elysåes dammiga allder rullande vagnarna. Tillfredsställd med resultaten af denna snabba rekognoscering öppnade Rodille porten och inträdde i huset. Oaktadt sin säkra blick hade han ej upptäckt att bakom den krokiga stammen af en bland de utefter vägkanten planterade almarne, alldeles i skuggan, stod en mera liten än medelstor manlig gestait, hvars hela hållning tillkännagaf att han ej stannat der tillfälligtvis utan att han säkert var placerad der som spion. Fastän Rodille försvunit inne i huset lemnade den på lur stående mannen dock ännu icke den post han valt eller som blifvit honom anvisad. : Han stannade der ännu ungefär två timmar orörlig såsom en i sten huggen bild; det var först sedan klockan slagit elfya som han tog silt parti att skilja sig från almen hvilken dolt honom och att aflägsna sig. Men i stället för att styra kursen till Paris gick han utför allen åt Porte-Maillotsidan till. Vi låta honom emellertid fördjupa sig deri och slutligen försvinna i mörkret, och återvända till Rodille. Väl inkommen i bottenvåningens sal stängde ban omsorgsfullt dess dörr och tände liksom den föregående aftonen ett ljus, hvarefter han utan att förlora en minut steg upp i den öfre våningen. Hans första blick föll på sängen der den illa Blanche ännu låg med slutna ögon, och samma ställning som den föregående qvällen. Hennes djupa sömn räckte ännu.