I — — — - ooo ASSR nt
ljudet af de i Champs Elysåes dammiga allder
rullande vagnarna.
Tillfredsställd med resultaten af denna
snabba rekognoscering öppnade Rodille porten
och inträdde i huset.
Oaktadt sin säkra blick hade han ej upp-
täckt att bakom den krokiga stammen af en
bland de utefter vägkanten planterade almarne,
alldeles i skuggan, stod en mera liten än me-
delstor manlig gestait, hvars hela hållning till-
kännagaf att han ej stannat der tillfälligtvis
utan att han säkert var placerad der som
spion.
Fastän Rodille försvunit inne i huset lem-
nade den på lur stående mannen dock ännu
icke den post han valt eller som blifvit honom
anvisad. :
Han stannade der ännu ungefär två tim-
mar orörlig såsom en i sten huggen bild; det
var först sedan klockan slagit elfya som han
tog silt parti att skilja sig från almen
hvilken dolt honom och att aflägsna sig.
Men i stället för att styra kursen till
Paris gick han utför allen åt Porte-Maillot-
sidan till. Vi låta honom emellertid fördjupa
sig deri och slutligen försvinna i mörkret, och
återvända till Rodille.
Väl inkommen i bottenvåningens sal stängde
ban omsorgsfullt dess dörr och tände liksom
den föregående aftonen ett ljus, hvarefter han
utan att förlora en minut steg upp i den öfre
våningen.
Hans första blick föll på sängen der den
illa Blanche ännu låg med slutna ögon, och
samma ställning som den föregående qvällen.
Hennes djupa sömn räckte ännu.