vid helvetets eld, visste ej hvad samvetsförebråelser ville säga, hans offers vålnader störde aldrig hans drömmar. När han den följande morgonen vaknade stod solen redan högt på himlen, han åtnöjde sig med att ej göra någon annan toilett än skaka dammet af sina kläder och föra händerna genom sitt långa hår, och när det var gjordt inträdde han i rummet der Blanche hvilade. Den sömndryck han gifvit barnet jäfvade alls icke de förhoppningar han fästat dervid. Den lilla flickan sof ännu, och hennes sömn lofvade att bli ganska lång, ty Rodille vidrörde hennes ansigte och hennes händer och hon gjorde ej den ringaste rörelse. — Hon kommer ganska bestämdt att sofva ända till aftonen, mumlade bofven; men jag vill i alla händelser vidtaga mina små försigtighetsmått ifall hon händelsevis skulle vakna dessförinnan. Han gick ned i bottenvåningen och när han åter uppkom derifrån medförde han en mängd verktyg och kedjor. Rummet hade fyra fönster, alla försedda med dugtiga jerngaller, liksom om husets arkitekt velat beröfva dess innevånare hvarje möjlighet att rymma. Två af fönstren vette åt Neuilly-alln de andra två åt ett ouppodladt fält som förut varit trädgård, men som nu var uppfyldt af ogräs och snår. Rodille närmade sig efter hvarandra de fyra fönstren och sedan han rullat de små jernkedjorna omkring de vred som innanför stängde luckorna, igenlåste han dem med utan