han låg, och sade att hän ämnade vara
närvarande då han dog. Kalf svarade att
nog icke skulle dö denna gången, men bad
likväl den onde hemta en prest som ej var
penninggirig. Det var ej brådtom, sade han,
ty hans sjukdom skulle blifva långvarig. Den
onde blef tyst härvid och menade att det ej
var så lätt att finna en dylik man. Kalf sva-
rade att om han ej kunde anskaffa en sådan
prest, så fick han ej honom, ty då måste öf-
verenskommelsen dem emellan blifva om intet.
Den onde drog nu åstad och var länge
borta; han sökte omsorgsfullt, men fann in-
gen som icke var girig efter penningar. HEf-
ter mycken möda och stort letande förde han
dock slutligen till Kalf en prest som han hade
funnit långt bort i fjerran land. Visserligen
var ej heller denne alldeles fri från penning-
girighet, men någon bättre kunde ej för till-
fället fås. Det fanns blott en enda prest i
hela verlden som ej hade namn för att vara
girig; men denne som bodde någonstädes i
Tyskland, hade den onde ej kunnat närma
sig, ty en flammande eld. hade hela tiden
brunnit omkring denne prest.
Kalf svarade att han ej ville tala med
den prest som den onde hade fört till honom,
enär han ej var alldeles fri från girighet ef-
ter denna verldens egodelar; den onde hade
således ej rätt att fordra någon betalning.
Och således nödgades den onde gå sin
väg med en lång näsa.
Kalf Arneson död. Då Kalf hade uppnått
en hög ålderdom, blef han mycket sjuk och
insåg att den sjukdomen skulle medföra hans
död. Han bad då allt husets folk lemna går-
den och låsa till det rum, i hvilket han låg,
men dock låta nycklarue qvarsitta i låset.
Han tillsade invånarne att återkomma efter
en viss tid, men då ej bry sig om att de må-
hända funno åtskilliga saker på gården sön-
derslagna och bringade i oordning. Var emel-
lertid allt i hans sofkammere i ordning så-
som det borde, då skulle de begrafva honom
högtidligt, men var deremot något derinne
förstördt eller sönderslaget, skulle de kasta
honom i en grop uti ovigd jord.
Kalf hade en fosterson, hvilken hette
Arne och var honom mycket kär. Denne ville
icke följa husets öfriga folk bort från går-
den, utan gömde sig i huset, då de andra bort-
gingo. Efter en kort stunds förlopp såg Arne
den onde komma gående. Först gick han
rundtomkring hela gården och sedan in på
densamma samt in i huset, der han anställde
mycket buller. Efter en stunds förlopp smög
Arne sig in i huset och upplåste dörren
till kammaren, der hans fosterfar låg. Då
var Kalf död, men alla sakerna i hans
rum stodo i sin ordning och Arne såg ej till
den onde. Då såg folket att Kalf var sali-
gen död, hvarföre han, såsom han hade be-
gärt, blef begrafven med alla högtidligheter på
kyrkogården.