Adelståndets gudomliga rätt. Den Insändare, som ett par gånger föru imsändt uppsatser till försvar för adelns sjelf skrifna representationsrätt, har åter lemnat e liten artikel till bemötande af ett genmäle Aftonbladet för mnästl. måndag. Våra läsar skola säkerligen med oblandadt nöje läsa dett sista försvar för adeln, af samme författar som började med att försvara alla fyra stån den, på den grunden bland annat att himle har fyra väderstreck. Uppsatsen lyder som följer: En insändare uti Aftonbladet, hvilke kallar sig gammal adelsman, har behaga fästa sig vid och ondgöras åt vårt lilla fram tidsprogram i denna tidnings måndagsnumme; Att insändaren blifvit så gammal att ha icke blott vuxit ifrån de ideer som tillhör en verklig ädling, utan derjemte blifvit bar på nytt, derom vittnar nogsamt hans artike Vi ega dock rättighet befara, det den sig s.1 gamle adelsmannen i sjelfva verket är nö gon rabulist som icke aktat för rof att kläd sig i adelsuniform (hvaremot eljest finnes e gammal plikt stadgad för obehörig) för a under ridderligt visir med hopp om störr framgång kämpa mot det bestående. Elle månne en svensk adelsman med hjertat p rätta stället skulle hafva panna att öppet för klara, att han ville lättsinnigt skjuta ifrå sig de företrädesrättigheter, gudomlig (nat rens) och mensklig (nationens) rätt tillerkär honom? Månne en svensk adelsman skull visa sig så litet svensk, att han åsidosatte sin på svensk ära grundade anspråk för att til fredsställa ett parti af mnyhetsmakare elle ofrälse lycksökare, som äflas att armbåga si fram till statens högsta embeten? Månn Sverges folk i sjelfva verket skulle godkänn detta? Månne icke just dess ära är dess adel ära? Och huru skulle väl vårt land, vår na tionalitet taga sig ut, om man här utplånad det anborna elementets företräden och tillska pade ett sådant atomistiskt statsskick som ex. Norges. Gud bevare derifrån konung oc fädernesland! N.N.