Adelståndets gudomliga rätt.
Den Insändare, som ett par gånger föru
imsändt uppsatser till försvar för adelns sjelf
skrifna representationsrätt, har åter lemnat e
liten artikel till bemötande af ett genmäle
Aftonbladet för mnästl. måndag. Våra läsar
skola säkerligen med oblandadt nöje läsa dett
sista försvar för adeln, af samme författar
som började med att försvara alla fyra stån
den, på den grunden bland annat att himle
har fyra väderstreck.
Uppsatsen lyder som följer:
En insändare uti Aftonbladet, hvilke
kallar sig gammal adelsman, har behaga
fästa sig vid och ondgöras åt vårt lilla fram
tidsprogram i denna tidnings måndagsnumme;
Att insändaren blifvit så gammal att ha
icke blott vuxit ifrån de ideer som tillhör
en verklig ädling, utan derjemte blifvit bar
på nytt, derom vittnar nogsamt hans artike
Vi ega dock rättighet befara, det den sig s.1
gamle adelsmannen i sjelfva verket är nö
gon rabulist som icke aktat för rof att kläd
sig i adelsuniform (hvaremot eljest finnes e
gammal plikt stadgad för obehörig) för a
under ridderligt visir med hopp om störr
framgång kämpa mot det bestående. Elle
månne en svensk adelsman med hjertat p
rätta stället skulle hafva panna att öppet för
klara, att han ville lättsinnigt skjuta ifrå
sig de företrädesrättigheter, gudomlig (nat
rens) och mensklig (nationens) rätt tillerkär
honom? Månne en svensk adelsman skull
visa sig så litet svensk, att han åsidosatte sin
på svensk ära grundade anspråk för att til
fredsställa ett parti af mnyhetsmakare elle
ofrälse lycksökare, som äflas att armbåga si
fram till statens högsta embeten? Månn
Sverges folk i sjelfva verket skulle godkänn
detta? Månne icke just dess ära är dess adel
ära? Och huru skulle väl vårt land, vår na
tionalitet taga sig ut, om man här utplånad
det anborna elementets företräden och tillska
pade ett sådant atomistiskt statsskick som
ex. Norges. Gud bevare derifrån konung oc
fädernesland! N.N.