—
Rättegångs- och Polisnyheter.
Djurplågeri. Åkaren Lars Eriksson
stod i går inför polisdomstolen tilltalad att
till körslor hafva begagnat häst som å hufvu-
det haft flera öppna sår. Eriksson medgaf att
så var förhållandet, men tillade att hästens
åkommor voro af den natur att de ej voro
plågsamma och att veterimärläkare förklarat
det vara skadligt att bota dem. Eriksson åla-
des att i dag kl. 11 låta besigtiga hästen och
att förete betyg derom nästkommande fredag
då målet åter förekommer.
Hundmål!. Polisdomstolens gårdags-
session upptogs till en stor del af de nu på
en tid moderna såkallade hundmålen, bland
hvilka ett och annat väckte stor munterhet
bland åhörarne. Bland de som voro kallade
för uraktlåtenhet att betala skatten befann
sig äfven entreprenören Johansson, boende å
Tadugårdslandet.
— Nå, hvarför har Johansson inte skat-
tat för sin hund? — frågade polisdomaren.
— Jo, det har jag gjort, kom hit och
visa ditt märke, min gosse — yttrade Johans-
son och lockade på sin hund som dock höll
sig undan.
Som Johansson vidhöll att hans hund
varit skattskrifyen innan anmärkningen gjor-
des, så framropades två extrakonstaplar som
vittnen, och tillfrågades svaranden om han
hade något jäf mot vittnena.
— Ja, den ena jäfvar jag, ty han kry-
per in genom fönstren till mina fruntimmer
och gör fuffens — förklarade Johansson; men
intet afseende fästades på hans jäfsanmärk-
ning, hvarför ock vittnena hördes och Johans-
son dömdes till de vanliga böterna och att
erlägga dubbel skatt.
— Se här skall polismästarn få se att
min hund har både märke och halsband och
två halsband till och med — yttrade Johans-
son och förde fram till domarbordet en stor
lurfyig hund, som verkligen var försedd med
två halsband, hvilket dock icke hjelpte sedan
domen engång fallit.
— Mureriarbetaren Johan Jansson hade i
går till polisdomstolen instämt åkaren Wåhlberg
med yrkande om ansvar å Wåhblberg för det