från dörrarna . . . Och framtiden .. . fram-
tiden! . .. Hvad skall det bli af min ljufva
engel? ... Min Gud! min Gud! det är för
mycket! . .. Mina krafter äro uttömda! . ..
Förlåt mig fader i himlen för hvad jag vill
göra! ... Marthe vänta mig! ... Marthe
jag kommer! ... Här är jag Martha! ..
Jag dör ech jag var oskyldig!
Och slitande sig ur advokatens kraftfulla
armar, bvilka sökte att hålla honom, rusade
den olycklige med framböjdt hufvud och öfyver-
mensklig styrka emot stenmuren som reste sig
framför honom.
Man hörde ett doft, ett hemskt buller.
Blodet frustade ur den spruckna hjernan, och
den olycklige Vaubaron nedföll som en liflös
massa på golfvet.