Ha vi rakare och bättre stenlagda gator än Stockholm samt ordentligare broar än Venedig — så ha vi äfven lyten, från hvilka jag ber Gud bevara min värste ovän! Det är mäkta bistert ute och snön knarrar under fötterna, under det himlen rodnande tänder sina stjernljus. Utåt isfältet ila stålskodda unga män och flickor, och Bore fäster frostkyssar på deras kinder. Här och hvar synas om qvällarne kronorna tända i våningarne, tecknet till att man roar sig inom hus, kanske på fornsvenskt maner berättande sagor vid sprakande eldbrasa, stekande äpplen eller ordande om sin nästa. Men härom qvillen strålade ljus från grosshandlare Oscar Dicksons palats vid allgen. Frustande springare ilade dit med det ena lysande ekipaget efter det andra, och aflemnade i brokig mängd väl ombonade gäster. Derinne föllo ytterplaggen och man hade framför sig en profkarta af de drägter, som utmärka olika tider, folk och seder. Det var en sydländsk karneval förflyttad till norden. Deruppe i den lysande och komfortabla våningen, som rikedomen och smaken i förening slösande möblerat, gick det lystert till. Drägterna täflade med hvarandra i elegans och prakt, och skälmska logo strålande blickar bakom maskerna. Dyrbara hårprydnader, juveler och blommor, solfjädrar och bländande halsar — man behöfde ej frysa deruppe, såsom den fattige vandraren dernere. Herr Oscar Dickson är en värd comme-il-faut och hans ämabla fru en värdinna avec grace et delicatesse. Man hade mycket roligt — mången skönhet deruppe hade kanske ett par timmar förut som medlem af tillsyningsföreningen skaffat ved och bröd åt några frysande och hungrande. Deras afton måste varit dubbet! angenäm. I Låt mig slippa att tala om tyska operan. åtminstone denna gång. XKorrespondenter i massa härifrån platsen dyfla på den tyske direktören och teaterdirektionen, så att det står herrliga till. Jag vill vara ett undantag och beder er få taga de värda herrarne i försvar. Operadirektören vill förtjena penningar — hvad gör inte tysken för pengar? Han hyr Göteborgs teater för trenne år. Gråten j svenska sånggudinnor, gråten! Teaterdirektionen vill förtjena penningar. För Gud och en teaterdirektion är ingenting omöjligt. Och direktionen hyr ut Göteborgs enda scen till ett tyskt sällskap för trenne år. Gråten, j svenska sånggudinnor, gråten! Men om operadirektören ingenting förtjenar? Om teaterdirektionen ingenting förtjenar på teaterdirektören? Hoppens svenska sånggudinnor, hoppens! Då bjuder operadirektören på thå (synonymt med stoppar?). Och teaterdircktionen? Fröjdens, svenska sånggudinnor, fröjdens! Det ser temligen mörkt ut för operan, ty husen äro klena, och ej ens recetterna kunna fylla tomrummen. Vi äro likväl midt i säsongen. Får jag uttala min oförgripliga mening, så är den, att herr Gaudelius ej blir gammal på platsen. Man är redan nu så der temligen mätt på operan, och det är endast extremerna som hålla i sig med förtjusning öfver Fischer-Achten (god sångare för öfrigt) och vid åsynen af m:ll Holland gnola med Bellman: hvita ben, hvita ben, vid ljus och lampors sken. Etf starkt bildningsbehof gör sig mer och mer märkbart i vår stad. Föreläsningarne besökas fitigt, och började i fredags intendenten Malm en ny serie, för den gången omhandlande komparativ osteologi. Det är ett nöje att se, huru folkskolelärarinnorna täfla om att få bevista dessa föreläsningar. Naturvetenskapen är en af vår tids vigtigaste och bästa häfstänger för den allmänna bildningens sunda utveckling. Den barnlärare eller lärarinna, som besitter en blick in i naturkännedomens vida rike, kan ej vara ett medium för obskurantism och blindhet. Pris ske de män, som sträfva att realisera tanken om vårt blifvande fria universitet! Framtiden skall bringa dem rika skördar och de skola samla i ladorna in. Denna framtidstanke bildar hägringar för min syn, och det är i hopp om att en herrlig morgon skall gry för vårt samhälle, då intelligensen sammanviger sig med det materiKEEPER ENSE EEE REMAINS SET TAR TS SSE