Ha vi rakare och bättre stenlagda gator
än Stockholm samt ordentligare broar än Ve-
nedig — så ha vi äfven lyten, från hvilka
jag ber Gud bevara min värste ovän!
Det är mäkta bistert ute och snön knar-
rar under fötterna, under det himlen rod-
nande tänder sina stjernljus. Utåt isfältet ila
stålskodda unga män och flickor, och Bore fä-
ster frostkyssar på deras kinder. Här och
hvar synas om qvällarne kronorna tända i vå-
ningarne, tecknet till att man roar sig inom
hus, kanske på fornsvenskt maner berättande
sagor vid sprakande eldbrasa, stekande äpplen
eller ordande om sin nästa. Men härom qvil-
len strålade ljus från grosshandlare Oscar
Dicksons palats vid allgen. Frustande sprin-
gare ilade dit med det ena lysande ekipaget
efter det andra, och aflemnade i brokig mängd
väl ombonade gäster. Derinne föllo ytterplag-
gen och man hade framför sig en profkarta af
de drägter, som utmärka olika tider, folk och
seder. Det var en sydländsk karneval förflyt-
tad till norden. Deruppe i den lysande och
komfortabla våningen, som rikedomen och smaken
i förening slösande möblerat, gick det lystert
till. Drägterna täflade med hvarandra i ele-
gans och prakt, och skälmska logo strålande
blickar bakom maskerna. Dyrbara hårprydna-
der, juveler och blommor, solfjädrar och blän-
dande halsar — man behöfde ej frysa der-
uppe, såsom den fattige vandraren dernere.
Herr Oscar Dickson är en värd comme-il-faut
och hans ämabla fru en värdinna avec grace
et delicatesse. Man hade mycket roligt —
mången skönhet deruppe hade kanske ett par
timmar förut som medlem af tillsyningsföre-
ningen skaffat ved och bröd åt några frysande
och hungrande. Deras afton måste varit dub-
bet! angenäm. I
Låt mig slippa att tala om tyska operan.
åtminstone denna gång. XKorrespondenter i
massa härifrån platsen dyfla på den tyske
direktören och teaterdirektionen, så att det
står herrliga till. Jag vill vara ett undantag
och beder er få taga de värda herrarne i för-
svar. Operadirektören vill förtjena penningar
— hvad gör inte tysken för pengar? Han
hyr Göteborgs teater för trenne år. Gråten j
svenska sånggudinnor, gråten! Teaterdirek-
tionen vill förtjena penningar. För Gud och
en teaterdirektion är ingenting omöjligt. Och
direktionen hyr ut Göteborgs enda scen till
ett tyskt sällskap för trenne år. Gråten, j
svenska sånggudinnor, gråten! Men om ope-
radirektören ingenting förtjenar? Om teater-
direktionen ingenting förtjenar på teaterdirek-
tören? Hoppens svenska sånggudinnor, hop-
pens! Då bjuder operadirektören på thå (sy-
nonymt med stoppar?). Och teaterdircktio-
nen? Fröjdens, svenska sånggudinnor, fröj-
dens! Det ser temligen mörkt ut för operan,
ty husen äro klena, och ej ens recetterna
kunna fylla tomrummen. Vi äro likväl midt
i säsongen. Får jag uttala min oförgripliga
mening, så är den, att herr Gaudelius ej blir
gammal på platsen. Man är redan nu så der
temligen mätt på operan, och det är endast
extremerna som hålla i sig med förtjusning
öfver Fischer-Achten (god sångare för öfrigt)
och vid åsynen af m:ll Holland gnola med
Bellman:
hvita ben, hvita ben,
vid ljus och lampors sken.
Etf starkt bildningsbehof gör sig mer och
mer märkbart i vår stad. Föreläsningarne be-
sökas fitigt, och började i fredags intendenten
Malm en ny serie, för den gången omhand-
lande komparativ osteologi. Det är ett nöje
att se, huru folkskolelärarinnorna täfla om att
få bevista dessa föreläsningar. Naturveten-
skapen är en af vår tids vigtigaste och bästa
häfstänger för den allmänna bildningens sun-
da utveckling. Den barnlärare eller lärarinna,
som besitter en blick in i naturkännedomens
vida rike, kan ej vara ett medium för ob-
skurantism och blindhet. Pris ske de män,
som sträfva att realisera tanken om vårt blif-
vande fria universitet! Framtiden skall brin-
ga dem rika skördar och de skola samla i la-
dorna in.
Denna framtidstanke bildar hägringar för
min syn, och det är i hopp om att en herr-
lig morgon skall gry för vårt samhälle, då in-
telligensen sammanviger sig med det materi-
KEEPER ENSE EEE REMAINS SET TAR TS SSE