men skola de nödvändigt bultas i hufvudet mot en ruskande vagnsbotten och marteras på omenskligt vis före sin gifna död? Det faller i ögonen att stadens mavufakuridkande fabrikanter, kakelugnsmakare, jernallverkare, ljusstöpare etc. etc. låta sina.varor ulltid åka på fjederåkdon, af omtanka för effekterne naturligtvis; men slagtarne, de hafva ingen omtanka om de stackars djuren, lika litet som lagens väktare — förmodligen polisen — ha någon omtanka för lagens helgd. I staden finnes ock en stadsvakts-kår, tout comme chez nous, som skall servera en spruta, men då eld utbrutit t. ex. på norra trakterna af staden måste 10 å 20 man löpa från medelpunkten af södra stadsdelen eller åtminstone från midten af staden med den stora sprutan i fullt trafva marche nära nog en fjerdedels mil i ett gnoende. När truppen och sprutan ändtligen äro framme, skall manskapet genast arbeta med pumpning o. s. v. Man kan väl förstå att vanliga lungor icke länge kunna stå ut med ett så mödosamt arbete. Somliga abderiter föreställa sig att om man satte ett par hästar för sprutan, så kunde den jemte behöfligt manskap komma fram i rappet och folket spara krafterna för sjelfva arbetet; men denna föreställning anses allt för abderitisk till och med i sjelfva Abdera. Ejus Ljus Filius.