a ae ne OT BV VP MP ON
haf fryser till.
Och söderut är det icke en bit bättre;
ty knappt har man ena dagen med stort besvär
och ännu större tidsutdrägt hunnit skotta
(o sancta simplicitas!) jernvägen fri från snö
och skicka hit en utländsk post, så har man
straxt derpå ett telegram som förkunnar att
den eller den linien är ofarbar. Ehuru i sig
sjelft föga tröstande, tycker jag mig ändock
se en gryning till ett framtida bättre ide sed-
naste dagarnes tillägg att snöskottning är än-
damålslös. Det kunde ju ganska lätt hända
att vår herre en vacker dag sände oss ettor-
dentligt yrväder, som sträckte sig litet längre
än mellan t. ex. Elmhult—Ousby, och gjorde
banan ofarbar på linien Stockholm—Malmö;
skulle man då kanske falla på den mirakulösa
iden att skotta? en sextio, sjuttio svenska
mil? Jag undrar just om det då skulle vara
ändamålslöst att söka hitta på någon annan
utväg att rensa banan?
Hm! Man kan komma på många fundu-
rer, då man sitter så här i sin ensamhet och
filosoferar. Aldrig är då heller menniskan
nöjd här i verlden; och derför kan jag icke
låta bli att undra, hur länge vi öfverhufvud
skola få några underrättelser om hur det står
till på jernvägen, sedan det blifvit till kom-
plett evidens deduceradt att man utefter sjelfva
banan icke på den ena stationen vet om ban-
tåg kunna framkomma till nästa station eller
icke. Jag börjar tro att det är enklast och
bäst att helt simpelt stänga butiken tills det
blir varmt och vackert igen, eller åtminstone
tills banan hunnit bli kurerad från de der
otäcka frostknölarne.
Sista olyckan, (n:o torde Söndagsnisse be-
näget kunna angifva) äfvensom några af de
föregående, visar att äfven jernvägsolyckor äro
tänkbara utan alla de fasor och ohyggligheter
som man under åratal vant sig att anse der-
ifrån oskiljaktiga. Med bästa vilja i verlden
kan jag icke finna något så synnerligen? be-
dröfligt i den kullerbytta herrar posttjenste-
Män gjorde. Atminstone måtte det väl kunna
anses för en tröst i bedröfvelsen att få en ka-
min full med brinnande stenkol öfver sig och
derigenom skyddas för förkylning, då man rå-
kar ut för missödet att slungas ut i en snö-
drifva och ligga der sanslös, Gud vet huru
länge. Men det kan då i allt fall icke bestri-
das att det var en öfver-askning.
Då tycker jag det är en mycket större
olycka, som hotar de unga postäimnena genom
den början, som i dessa dagar skett att till
stationsföreståndare antaga fruntimmer. Få
damerna bara in ett finger, så få de också
hela handen, så framt icke eljest poststyrelsen
hittat på något arcanum, som skyddar mot
qvinnans sedan urminnes tider beryktade troll-
konster. Om det åtminstone vore fråga om
fattiga gifta qvinnor, så ginge det väl an, men
tyvärr är det just de ogifta, unga och gamla,
men hvilka k. poststyrelsen är nog förmiten
att vilja ge sig i färd. Hvarifrån har man
då fått den besynnerliga iden att en qvinna
skulle behöfva mindre inkomster för sitt up-
pehälle än en karl? Eller är det inte en
gammal klagan bland allt mankön, att qvinnan
är så slösaktig? Eller är det inte en känd
sak både här och i andra länder, att så många
qvinnor få gå ogifta, derföre att de unga her-
rarne, med huru litet allvar de än sköta sin
egen ekonomi, finna det heliga äkta ständet
allt för dyrbart och derföre heldre ingå för-
bindelser, som de kunna bli qvitt, så fort de
göra för stort afbräck i kassan? Och om en
sådan der postmästare i krinolin gifter sig,
förlorar hon då sin tjenst, eller blir lönen då
genom någon outredd naturkraft tillräcklig för
en hel familj, eller tänker k. poststyrelsen ut-
färda något reglemente rörande familjens blif-
vande storlek? — Men på det sättet är jag
rädd, att jag frågar mer än någon poststyrelse
i verlden kan besvara; derför är det väl bäst
att jag slutar.
Tullinspektor Malmros tog lifvet af sig i
förargelsen öfver att han icke kunde få bugt
på tulldirektören Fåhreus; jag förmodar att
han äfven derförinnan enligt gammal häfd in-
stämde sin höge chef att inom natt och år
möta honom på vederbörligt ställe. Dermed
må nu vara hur som helst, så har äfven hr
Fåhreus lemnat denna jemmerdalen; fartygen
i hamnarne ha uttryckt sin bedröfvelse deröfver
medelst flaggning på half stång, klockorna ha
ringt öfver serafimerriddaren, och jag hoppas
alltså att de båda herrarne nu ha tid på sig
att reda ut sina affärer.
Ett annat dödsfall har också timat i dessa
dagar, som väckt måhända långt större bekym-
mer hos en betydlig del af Stockhoims befolk-
ning än herr generaltulldirektörens bortgång.
Hittills har Miinchens bäjerska bryggeri haft
ett välförtjent namn om sig att lemna det
bästa öl i hufvudstaden. Och jag förmodar
att detta måste i första rummet räknas dess
skicklige föreståndare hr Weber till förtjenst. Nu
har han aflidit, i helt unga år; få se om och
- och