Lysande maskerad i Göteborg.
En bal masque inom Göteborgs högre societet
egde rum sistl. onsdag, då salongerna i den
palatslika byggnaden vid hörnet af gamla och
nya allberna (hr Oscar Dicksons?) voro öpp-
nade för en lysande samling balgäster. Det
var en maskeradbal i ordets egentliga bemär-
kelse, ty med undantag af värden sjelf och
några äldre af de inbjndna voro samtliga gä-
sterna maskerade, ja, inkognitot var så väl
öfvervakadt att till och med de gästerna åt-
följande betjenterna buro masker. Efter en
promenadpolonäs dansades en kadrilj af maskar,
kostymerade å la Louis XV, som slutade med
en charmant utförd menuett. Efter ännu några
danser, hvaribland en likaledes förut inöfvad
mazurka, skedde demaskeringen. Efter sou-
pern dansades efter den gamla goda tidens
sed Anglaise. Det faller af sig sjelf att balen
var ytterst lysande. Smaken och elegansen i
de furstligt inredda våningarne, för aftonen
förhöjda af rika dekorationer af lefvande,
blommande växter, torde som bekant söka sin
like. Lyxen i kostymer var bländande, allting
nytt och fraiche, nagelneu, som tysken säger.
Man såg der drägter, hvilka kostat sina resp.
egarinnor och egare ett halft tusental riksda-
ler. Siden och sammet, guld- och perlbroderier,
plymer och aiguilletter, att nu icke tala om
juvelernas glans, fängslade ögat på alla håll;
en doktor Dulcamara, som under en paraply
af jättedimensioner ur ett nästan outtömligt
förråd utdelade buketter, parfymer och ytterst
pikanta recepter åt damerna, en allvarlig borg-
mästare från Erik XIV:s tidehvarf, en beduin,
som under sin enkla mantel dolde en af rika
guldbroderier blixtrande drägt, några inta-
gande, smakfullt kostymerade pager, tjusande
bondflickor från alla delar af Europa, förföri-
ska cantinicrer, skottar och sylfider, med ett
ord, hela den brokiga tafla som en god kassa
och dito smak förmå att framtrolla. Den
lysande festen, säkerligen den briljantaste som
någonsin i Göteborg blifvit gifven, slutade
först omkring kl. 3 på morgonen.
Döde af kolos. Natten mellan sist-
lidne måndag och tisdag inträffade, att åboen
Fredrik Janssoa i Nästuna, Wiänge socken, och
hans yngre broder Johan afledo i följd af kol--
os. Då deras moder på morgonen inträdde i
deras sofrum fann hon rummet fullt med rök
och den äldre sonen redan död, men den yngre
ännu något vid lif, ehuru ej heller han kunde
räddas oaktadt anlitad läkarehjelp. Vid efter-
seende befanns att spjället oförsigtigt blifvit
skjutet medan ännu en brand låg qvar i ka-
kelugnen, och hvarigenom oset med dess olyck-
liga följder förorsakats. Fredik Jansson var
28 år och brodren 24 år gammal.
Oriktig expediering på apotek.
Såsom förut är omtaladt hade å apotcket i
Kalmar af misstag lemnats Rosåns bröstdrop-
par i stället för kräkvin, hvaraf läkaren hade
förordnat en tesked vid behof för ett 9
månaders barn. Barnet hade först fått en
mindre dosis och deraf befunnit sig väl, men
dagen derpå fick det en tesked så nära som
på några droppar, och derefter föll det i en
djup sömn, hvarur det icke vaknade. Efter
obduktion förklarade läkaren att barnet hade
lidit af tubercolosis i så hög grad att döden
ovilkorligen måste ha följt i alla fall, men
blifvit påskyndad genom det intagna, starkt
opiihaltiga medikamentet. Provisorn å apo-
teket blef fälld att böta 100 rdr för det han
ouppsåtligen genom vårdslöshet vållat flickans
död. — Händelsen anföres egentligen som en
erinran till allmänheten att vara försigtig i
användandet af Rosens bröstdroppar.
Veteraner från 1SOS—9. I Ny-
köpingsbladet förmäles om ett par sådane:
En Lars Stenqvist från Stenbäcken (i O.
Wingåker), som uti finska kriget förlorat sina
bägge armar, förtjenade efter hemkomsten ett
tarfligt bröd genom en liten handel med kaffe,
socker och snus. Men förtjensten var ringa
och då han slutligen icke förmådde ordentli-
gen honorera sin förlagsman — en af ortens
störste affärsmän, — lät denne patriot på exe-
kutiv auktion försälja gubbens stuga och lös-
ören, hvarefter den gamle krigsbussen nödga-
des taga reträtt till — fattigstugan, der han,