Lysande maskerad i Göteborg. En bal masque inom Göteborgs högre societet egde rum sistl. onsdag, då salongerna i den palatslika byggnaden vid hörnet af gamla och nya allberna (hr Oscar Dicksons?) voro öppnade för en lysande samling balgäster. Det var en maskeradbal i ordets egentliga bemärkelse, ty med undantag af värden sjelf och några äldre af de inbjndna voro samtliga gästerna maskerade, ja, inkognitot var så väl öfvervakadt att till och med de gästerna åtföljande betjenterna buro masker. Efter en promenadpolonäs dansades en kadrilj af maskar, kostymerade å la Louis XV, som slutade med en charmant utförd menuett. Efter ännu några danser, hvaribland en likaledes förut inöfvad mazurka, skedde demaskeringen. Efter soupern dansades efter den gamla goda tidens sed Anglaise. Det faller af sig sjelf att balen var ytterst lysande. Smaken och elegansen i de furstligt inredda våningarne, för aftonen förhöjda af rika dekorationer af lefvande, blommande växter, torde som bekant söka sin like. Lyxen i kostymer var bländande, allting nytt och fraiche, nagelneu, som tysken säger. Man såg der drägter, hvilka kostat sina resp. egarinnor och egare ett halft tusental riksdaler. Siden och sammet, guldoch perlbroderier, plymer och aiguilletter, att nu icke tala om juvelernas glans, fängslade ögat på alla håll; en doktor Dulcamara, som under en paraply af jättedimensioner ur ett nästan outtömligt förråd utdelade buketter, parfymer och ytterst pikanta recepter åt damerna, en allvarlig borgmästare från Erik XIV:s tidehvarf, en beduin, som under sin enkla mantel dolde en af rika guldbroderier blixtrande drägt, några intagande, smakfullt kostymerade pager, tjusande bondflickor från alla delar af Europa, förföriska cantinicrer, skottar och sylfider, med ett ord, hela den brokiga tafla som en god kassa och dito smak förmå att framtrolla. Den lysande festen, säkerligen den briljantaste som någonsin i Göteborg blifvit gifven, slutade först omkring kl. 3 på morgonen. Döde af kolos. Natten mellan sistlidne måndag och tisdag inträffade, att åboen Fredrik Janssoa i Nästuna, Wiänge socken, och hans yngre broder Johan afledo i följd af kol-os. Då deras moder på morgonen inträdde i deras sofrum fann hon rummet fullt med rök och den äldre sonen redan död, men den yngre ännu något vid lif, ehuru ej heller han kunde räddas oaktadt anlitad läkarehjelp. Vid efterseende befanns att spjället oförsigtigt blifvit skjutet medan ännu en brand låg qvar i kakelugnen, och hvarigenom oset med dess olyckliga följder förorsakats. Fredik Jansson var 28 år och brodren 24 år gammal. Oriktig expediering på apotek. Såsom förut är omtaladt hade å apotcket i Kalmar af misstag lemnats Rosåns bröstdroppar i stället för kräkvin, hvaraf läkaren hade förordnat en tesked vid behof för ett 9 månaders barn. Barnet hade först fått en mindre dosis och deraf befunnit sig väl, men dagen derpå fick det en tesked så nära som på några droppar, och derefter föll det i en djup sömn, hvarur det icke vaknade. Efter obduktion förklarade läkaren att barnet hade lidit af tubercolosis i så hög grad att döden ovilkorligen måste ha följt i alla fall, men blifvit påskyndad genom det intagna, starkt opiihaltiga medikamentet. Provisorn å apoteket blef fälld att böta 100 rdr för det han ouppsåtligen genom vårdslöshet vållat flickans död. — Händelsen anföres egentligen som en erinran till allmänheten att vara försigtig i användandet af Rosens bröstdroppar. Veteraner från 1SOS—9. I Nyköpingsbladet förmäles om ett par sådane: En Lars Stenqvist från Stenbäcken (i O. Wingåker), som uti finska kriget förlorat sina bägge armar, förtjenade efter hemkomsten ett tarfligt bröd genom en liten handel med kaffe, socker och snus. Men förtjensten var ringa och då han slutligen icke förmådde ordentligen honorera sin förlagsman — en af ortens störste affärsmän, — lät denne patriot på exekutiv auktion försälja gubbens stuga och lösören, hvarefter den gamle krigsbussen nödgades taga reträtt till — fattigstugan, der han,