Gud och alla hans helgon! . . . Jag kan ju
icke hitta på något dylikt!
Domarens orörliga ansigte syntes ännu
mera iskallt, ännu mera marmorlikt än van-
ligt. Men under den kalla ytan jäste harmen
öfver den dumma djerfhet och dåraktiga sken-
helighet hvarmed bofven sökte försvara sig.
— Och hvar träffade ni den man, som
ni säger er ej känna och som så ädelmodigt
skänkte eller lånade er fyratusen francs till
era skulders betalande? fortfor domaren.
— Det var hos mig, i mitt eget hem,
han besökte mig.
— Huru dags?
— Jag tror att klockan kunde vara om-
kring tu på morgonen.
— Då låg ni väl?
— Nej, herr president, inte ännu.
— Så dags brukar man likväl redan ha
gått till hvila . .. Hvad gjorde vi uppe?
— Jag arbetade på en ny uppfinning som
jag gjort.
-— Den okände ringde då på er dörr och
ni öppnade för honom?
— Nej, herr president, jag öppnade icke
för honom.
— Huru kom han då in i ert rum?
— Det vet jag ej.
— Det var sällsamt, vet ni det ej? . . .
Var då denna anonyme välgörare, enligt er
tro, någon uppenbarelse från andeverlden.
— Jag kan endast berätta er huru allt-
sammans tilldragit sig, samtycker ni att höra
mig?
— Hvad ni än må ba att säga, är det