dra en ifrån att så snart som man önskat betala den. — Huru stora voro era skulder? Mekanisten funderade några ögonblick och uppgaf derefter en approximatiy siffra. — Har ni utfärdat någon revers? — En enda. — Jag har här en vexel på två tusen franes utställd till herrarne Malher et c:o, machinbyggare, hvars inkasserande var uppdraget åt mnotarien Baudier, är det den ni menar? — Ja, min herre. — Räntan derpå jemte rättegångomkostnaderna stego sill 265 francs? — Det är sant. — Om ni ej betalade den skulle ni bli insatt i bysättningshäktet? — Ja, min herre. — Utslaget blef er meddeladt i går? — Ja, min herre. — Följaktligen skulle ni redan i dag ha suttit på Sant Pelagie, visste ni äfven det? — Ja, min herre. — Man kan knvoappt tänka sig en mera kritisk belägenhet än er... ni synes bestämd för fängelset . . . Hur kom det sig till att ni väntade till sista stunden för att betala er skuld? — Emedan det varit mig omöjligt att göra det förr. — Kunde ni åtminstone icke ha betalt reverserna i går under dagens lopp? — Nej, min herre. — Ni har svarat poliskommissarein under det förhör han anställt med er, att ni