dra en ifrån att så snart som man önskat
betala den.
— Huru stora voro era skulder?
Mekanisten funderade några ögonblick
och uppgaf derefter en approximatiy siffra.
— Har ni utfärdat någon revers?
— En enda.
— Jag har här en vexel på två tusen
franes utställd till herrarne Malher et c:o,
machinbyggare, hvars inkasserande var upp-
draget åt mnotarien Baudier, är det den ni
menar?
— Ja, min herre.
— Räntan derpå jemte rättegångomkost-
naderna stego sill 265 francs?
— Det är sant.
— Om ni ej betalade den skulle ni bli
insatt i bysättningshäktet?
— Ja, min herre.
— Utslaget blef er meddeladt i går?
— Ja, min herre.
— Följaktligen skulle ni redan i dag
ha suttit på Sant Pelagie, visste ni äfven det?
— Ja, min herre.
— Man kan knvoappt tänka sig en mera
kritisk belägenhet än er... ni synes be-
stämd för fängelset . . . Hur kom det sig till
att ni väntade till sista stunden för att betala
er skuld?
— Emedan det varit mig omöjligt att
göra det förr.
— Kunde ni åtminstone icke ha betalt
reverserna i går under dagens lopp?
— Nej, min herre.
— Ni har svarat poliskommissarein un-
der det förhör han anställt med er, att ni