3:o Jag Carim Olsdotter förbinder mig at
till alla delar fullfölja hvad i första punkten
är nämnt, uppfyller jag ej detta eller på nå-
got sätt stör husfriden med gräl och trätor,
är jag genast helt och hållet förlustig det til
mig anslagna linpundet, som då odeladt till-
faller min man.
4:o Skulle detta oaktadt frid och endrägt
ej emellan oss uppkomma, är såtöfverenskommet,
att vi till socknen öfverlemna dex till oss af
hemmanet N. N. anslagna gratial och, så vida
socknen det medgifver, blifva socknehjon.
Med ofvanstående förklara vi oss nöjda.
Geholm den 1 dec. 1853.
Mats Svensson. Carin Olsdotter.
Farliga postfurer. I början af
sednaste dansk-tyska kriget utstöttes mången
djup suck af fältpostkurirerna, hvilka i det
ovanliga nordiska klimatet gjorde turen mellan
Rendsburg och Kolding i halföppna vagnar.
Men värre saker ha de franska fältposterna i
Kochin-Kina att utstå. I detta land finnes
en enstaka militärpost vid namn Barriah. Der
väntade den 8 sistl. dec. kommendanten och
hans folk otåligt på posten från Saigun. Men
den utsända fältposten hördes icke af. Och
då tiden, inom hvilken han borde och kunde
inträffa, längesedan var förfluten, började man
bli orolig och frukta att någon olycka träffat
karlen under vägen. Slutligen afskickades en
afdelning soldater för att möta honom, eller
åtminstone inhemta underrättelser om honom.
Soldaterna begåfvo sig i väg och fingo snart
sigte på postkarlen, men i hvilken belägenhet!
Kuriren hade efter allt utseende temligen län-
gesedan aflägsnat sig från jorden, d. v. s. han
hade uppklättrat i ett jättelikt bambustånd och
hakat sig fast dervid. Och hvarför? Jo, der
Lere vid marken såg man ett par tigrar ifrigt
sysselsatta med kurirens viska, då deras fina
väderkorn underrättat dem om tillvaron af ett
stycke kött som fanns deruti. Tigrarne hade
alltså, såsom jägartermen lyder, gjort stånd
för karlen, och släppte honom hvarken fram
eller tillbaka. De ankommande soldaterna upp-
häfva ett skri för att fördrifva bestarne, som
också verkligen begåfvo sig af. Men den lyck-
igt räddade fältposten återfördes i trivmf till
stationen, der han med en dugtig klunk bränvin
hölls skadeslös för sin utståndna förskräckelse.
Men hvad som var det bästa, posten medförde
händelsevis en order, som återkallade kom-
mendanten till Frankrike och förflyttade ho-
nom till en högre grad. Derför blef fältposten
ikligen belönad, och tog sig följaktligen ett
så stadigt rus, att han slutligen begärde va-
)en, för att ensam på natten gå ut att jaga
igrar och — måste föras i säng.