Rätlegångs- och Polisnyheter.
Stägt och vänner äro värst.
Målet mellan enkan Charlotta Hedberg och
hennes måg mjölhandlaren Anders Eriksson
förevar i går inför rådhusrättens femte afdel-
ning. Enkan Hedberg hade sändt ombud i
sitt ställe och Eriksson representerades inför
rätten af sin hustru. Enkan Hedbergs ombud
vidhöll sitt förut afgifna yrkande att Eriksson
måtte åläggas att återbära den ko som Eriks-
son i början af förlidet år medtagit då han
flyttat från svärmodrens bostad, och dessutom
ersätta Hedberg för den mjölk kon tills dato
mjölkat och för det kon Pingstdagen kl. 6
på morgonen förärat Eriksson en kalf.
Erikssons hustru bestred påståendet och
begärde att få kon, kalfven och mjölken i
qvitto för en fordran som Eriksson har af
Hedberg. Parterna fingo härefter afträda och
rätten öfverlade, hvarpå utslag afkunnades.
Eriksson dömdes att för sjelfpantning å sab-
bat böta 10 rdr, att återbära kon eller ersätta
densamma med 45 rdr och att ersätta kons
afkastning (mjölken och kalfven?) med 45
rdr; dessutom att erlägga rättegångskostnader
med 10 rdr. Erikssons hustru förklarade sig
missnöjd och förklarade sig vilja vid högre rätt
vidare tala med sin mamma om saken.
En sjuk hyresgäst. Inför rådhus-
rättens femte afdelning stod i går mureriar-
petaren Johan Gustaf Pettersson instämd af
en mamsell vid namn Roos derföre att Pet-
tersson skulle måndagen den 30 januari hafva
utvräkt Roos från hennes bostad n:o 65 Lundt-
makaregatan.
-- Har Roos hyrt sin bostad vid Lundt-
makaregatan af Pettersson? frågade ordfö-
randen.
— Nej, han ska vara som vice värd, ty
husegaren är herr Öberg — svarade Roos.
— På huru lång tid har ni hyrt lägen-
heten?
Till den 1 januari, men då kunde
jag inte flytta, ty jag var sjuk och har varit
sjuk alltsedan.
— Ja, sjuk på så sätt att hon supit litet
— invände Pettersson.
Pettersson nekade att hafva utkört Roos,
utan blott begärt att hon skulle aflägsna sig
emedan hon redan flyttat bort sina saker om
natten, utom några kökssaker dem Pettersson
sagt sig vilja behålla tills Roos erlagt sin
hyra.
en annan dag.
Jernvägsslölden. Angående deför.
någon tid sedan omnämnda, af en resande på
jernvägen mellan Falköping och Hallsberg för-
lorade penningarne, skrifves till oss från Katrine-
holm : Sedan härifrån telegraferats, att skrädda-
ren Isaksson, boende i närheten af Östra Wing-
åkers kyrka, under resa mellan ofvannämnda
stationer lördagen den 21 Jan. förlorat en
sedelbok, innehållande 3 st. 100 rdr:s-sedlar
samt åtskilliga mindre sedlar — tillsammans
öfver 600 rdr, erhölls svar pr telegraf, att en
arbetare, samma dag förlusten skett, anländt
med uppgående Göteborgståget till Laxå, der
han stannat och reqvirerat mat och dricksva-
ror för omkring 40 rdr, bjudande bekanta och
obekanta öfver laget, samt icke fördöljande
sin tillgång på penningar af flera hundrade
rdr. Stationsinspektoren vid Laxå, som med
anledning af telegrammet från Katrineholm till-
kallat den ifrågavarande arbetaren, som tagit
in på något ställe ett stycke från stationen,
erfor då, att han verkligen yar innehafvare af
åtminstone 4 3 500 rdr, hvilka han än sade
sig hafva ärft, än förtjent och än erhållit af
en farbror. Då emellertid den beskrifning
Isaksson lemnat å sin sedelbok icke öfverens-
stämde med den af arbetaren förevista, vå-
gade stätionschefen ej seqvestera hyarken pen-
ningarne eller karlen, och då Isaksson några
dagar sednare anlände till Laxå, hade pen-
ningeinnehafvaren just dagen förut köpt bil-
jett till Stockholm och med bantåget begifvit
sig af från orten.
De upplysningar Isaksson vidare kunde er-
hålla inskränkte sig dertill, att mannen hetat
Isak (!), att han haft riktiga betyg och att, enl.
stationskarlarnes åsigt, Isak nog var en reel karl,
som på ärligt sätt förvärfvat sina penningar,
0. 8. v., hvadan Isaksson, som sjelf är föga
bevandrad i juridikens irrgångar och som tyckte
sig, utom sjelfva förlusten, hafva tillräckligt
depenserat på det efter allt utseende fåfänga
försöket att få fatt i sina förlorade penningar
och deras rättsinnige tillvaratagare, reste hem
utan att vidtaga några ytterligare åtgärder.
För vittnens hörande uppskjöts målet till