na, hvilka icke anado sammanhanget och lof-
vade att dag och natt bedja för den ädelmo-
dige gifvaren.
Egyp!enrs myrenider. Ej nöjda
med att slutligen ha upptäckt Nilens källor,
vilja de outtröttliga engelsmännen äfven lösa
det problemet, som gifvit så många genera-
tioner att tänka på: pyramidernas bestäm-
melse. En skotte, professor Piazzi Smith, har
utverkat åt sig en firman, som bemyndigar
honom att intränga i det inre af den stora
pyramiden; hans afsigt är att genom fotografi
återge vyer af de inre hvalfven och deras
väggar med tillhjelp af magnesie-ljuset.
Tag hit pipan! Länsman B. in-
trädde en vacker dag till den gamle tvärsäkre
prostgubben V. Hans ärende var att med-
dela prosten en stämning för någon slags åver-
kan på prestgårdens skog. Emedlertid blef
B., som icke straxt omtalade sitt ärende, vän-
ligt mottagen, bjuden en pipa tobak och plats
att sitta ned. Sedan de så en stund sutit,
rökt och språkat om hvarjehanda, drager B.,
efter åtskilliga förberedelser, fram med sitt
obehagliga ärende. Men i ett nu brast gub-
bens tålamod, och med ett barskt: tag hit
pipan ! blef det slut med både gästfrihet och
öfrig artighet. T.
Skomakare, blif vid din läst.
Samme V. fick i sina yngre prestår besök af
en 20-årig skomakaregosse, af hans församling,
som anhöll om prestbetyg i afsigt att be-
gynna studera. Denna anhållan föreföll V.
temligen löjlig och ordspråket: skomakare
blif vid din läst! låg alltför nära tillhands,
för att icke af den alltid något tväre prosten
V. för tillfället användas. Skomakaregossen
stod dock fast vid sitt beslut, ooh pastorn
måste slutligen villfara hans begäran. En tid
af år förflöt; men en vacker dag erhåller pro-
sten en vacker käpp med massiv guldknapp
från skomakaren som skulle blifva vid sin
läst. Denne var nu professor i Greifswald
och hade der blifvit gift med ett mycket rikt
fruntimmer. T.
Man kan aldrig få lära för-
mycket. Anatomieprofessorn Buxthorn i
Cambridge satt nyligen, enligt hvad engelska
tidningar förmäla, sent en afton alldeles en-
sam i sitt arbetsrum vid skrifbordet, då oför-
modadt en mansperson inträdde och såg sig
omkring med skarp blick. ,Då han icke fann
någon tredje person derinne, skyndade han
fram till professorn och sade: gör inga om-
ständigheter! hit med alla edra penningar,
eller — —.? Med detsamma gjorde rånaren
en talande åtbörd med handen, i hvilken en
knif blänkte. Professorn satt stum, betrak-
tande mannen och mordvapnet, och lutade sig
sedan ned mot skrifbordet, som om han ville
öppna lådan. Främlingen höll knifven öfver
professorns nacke, för att ögonblickligen stöta
till, om professorn toge fram något vapen.
Men i detsamma hördes en röst under bordet:
Jag kommer i ögonblicket. — Död och
afgrund! utropade rånaren häpen — han
är ej ensam! och med detsamma tog han ett
skutt utom dörren och nedför trappan. Då
professorn sedan dagen derpå af en vän till-
frågades, hvem som varit hans hjelpare, sva-
rade han: det var min aflidne far. Han för-
manade mig alltid så här: Pojke! du kan
aldrig lära förmycket. Hvilken färdighet som
helst, du kan tillegna dig, skall du söka vinna
och draga nytta deraf. Sålunda lärde jag
mig, bland annat, buktalarekonsten. Med den
lurade jag bofven att taga till fötterna.
mn —VL— LL ne