RAA NR
Bref från Upsala.
(Till Dagens Nyheter.)
Den 6 februari.
Kyrkfesterna för Ansgarius. — Embetsmannaval, —
En laglig opraktiskhet,
I stadens kyrkor hölls gudstjenst natur-
ligtvis i fredags afton för firandet ar Ansgarii
dödsdag, men dev hade ej varit lör mycket,
om man för denne upplysvingens och sannin-
gens tolk tändt några flere ljus i domkyrkan,
ty man fick der i bokstaflig mening se ett
folk som i mörkret vandrar. Jag säger van-
drar, och detta med skäl. Här existerar nem-
ligen, hvad kanske få kyrkor kunna uppvisa,
en promenerande högtidsfirande allmänhet, och
detta isynnerhet vid sådana extra fester. Män-
gen juldagsmorgon har jag i Upsala domkyrka
sett en talrik samling menniskor, större delen
i rörelse, betraktande grofchoren, samspråkande
om gårdagen, gnolande, ja till och med hviss-
lande, under det presten från predikstolen gör
sitt till för att öka sorlet. Men det behöfs
verkligen en god motion om man ej skall
frysa extremiteterna af sig, och den 3 dennes
på aftonen hade vi cirka 28 grader kallt, hvil-
ket gjorde en rörelse alldeles nödvändig, om
man nemligen gått dit blott för att se, men
icke höra. Dock! man tvingades att höra, ty
filharmoniska sällskapets damer och herrar
sjöngo från orgelläktaren psalmer och lofsän-
ger under direktör Josephsons anförande och
predikanten höll en biografi öfver Ansgarlus,
der han naturligtvis var tvungen att komma
till det resultat, att A. verkligen dog på denna
dag, ehuru de lärde derom äro oense. Men
sak samma gör ju det, han är lika salig om
man prisar hans verk fredagen eller lördagen!
Den lilla trefaldighetskyrkan, eller som
hon vanligen kallas: bondkyrkan i egenskap
af prebendepastorat till andre teologie profes-
sorn och såsom varande nästan uteslutande en
landtförsamling, strålade deremot af ljus, der
hon ligger inträngd mellan träden uti Udins
lund. Lika anspråkslös, som hon är utvän-
digt, lika glad och inbjudande är hon inuti,
och om våren då foglarna stämma upp sina
jubelhymner i lunden, bar man lika stor guds-
tjenst att gå utanför och höra den vackra or.
geln tona och mången öppnar då sitt fönster
och njuter af den vingade skarans lof, som
blandar med orgelns mägtiga stämma sina
hymner, som talar kanske mera till hjerta och
förnuft än talaren derinne. Äfven här hölls
nu en missionsbön på fredags afton, och båda
kyrkorna voro fulla.
I förrgår var studentkåren af den under
mellanterminen utsedde ordföranden kallad till
allmän sammankomst å Stora Gustavianum
för val till styresmän och utsågos desamme,
som under höstterminen fungerat såsom så-
dane, nemligen fil. doktor Gezelius von Schåele
till ordförande och kurator för yestgöta nation
studeranden B. Lilljeblad till vice ordförande,
med högst liten differens på röstantal.
I stadgarne finnas bland andra omstän-
digheter en som besynnerligt nog vid den för
en tid sedan skedda omredigeringen af desam-
ma, lemnades qvar, ehuru högst opraktisk.
Skulle nemligen en sådan händelse inträffa,
att både ordföranden och vice ordföranden af
tillfällig anledniag kallades från universitetet,
t. ex. såsom inbjuden till någon fest vid något
annat universitet, så skall nytt val ske; detta
är naturligen på sin plats: men när de kom-
ma hem igen, så få de icke återtaga sitt värf,
utan äro till nästa val, om de möjli-
gen komma ifråga att återväljas, Bom nu var
fallet, skilda från all befattning. Sålunda skola
de, tvingade af omständigheterna, göra räken-
skap kanske inom några dagar efter emotta-