RAA NR Bref från Upsala. (Till Dagens Nyheter.) Den 6 februari. Kyrkfesterna för Ansgarius. — Embetsmannaval, — En laglig opraktiskhet, I stadens kyrkor hölls gudstjenst naturligtvis i fredags afton för firandet ar Ansgarii dödsdag, men dev hade ej varit lör mycket, om man för denne upplysvingens och sanningens tolk tändt några flere ljus i domkyrkan, ty man fick der i bokstaflig mening se ett folk som i mörkret vandrar. Jag säger vandrar, och detta med skäl. Här existerar nemligen, hvad kanske få kyrkor kunna uppvisa, en promenerande högtidsfirande allmänhet, och detta isynnerhet vid sådana extra fester. Mängen juldagsmorgon har jag i Upsala domkyrka sett en talrik samling menniskor, större delen i rörelse, betraktande grofchoren, samspråkande om gårdagen, gnolande, ja till och med hvisslande, under det presten från predikstolen gör sitt till för att öka sorlet. Men det behöfs verkligen en god motion om man ej skall frysa extremiteterna af sig, och den 3 dennes på aftonen hade vi cirka 28 grader kallt, hvilket gjorde en rörelse alldeles nödvändig, om man nemligen gått dit blott för att se, men icke höra. Dock! man tvingades att höra, ty filharmoniska sällskapets damer och herrar sjöngo från orgelläktaren psalmer och lofsänger under direktör Josephsons anförande och predikanten höll en biografi öfver Ansgarlus, der han naturligtvis var tvungen att komma till det resultat, att A. verkligen dog på denna dag, ehuru de lärde derom äro oense. Men sak samma gör ju det, han är lika salig om man prisar hans verk fredagen eller lördagen! Den lilla trefaldighetskyrkan, eller som hon vanligen kallas: bondkyrkan i egenskap af prebendepastorat till andre teologie professorn och såsom varande nästan uteslutande en landtförsamling, strålade deremot af ljus, der hon ligger inträngd mellan träden uti Udins lund. Lika anspråkslös, som hon är utvändigt, lika glad och inbjudande är hon inuti, och om våren då foglarna stämma upp sina jubelhymner i lunden, bar man lika stor gudstjenst att gå utanför och höra den vackra or. geln tona och mången öppnar då sitt fönster och njuter af den vingade skarans lof, som blandar med orgelns mägtiga stämma sina hymner, som talar kanske mera till hjerta och förnuft än talaren derinne. Äfven här hölls nu en missionsbön på fredags afton, och båda kyrkorna voro fulla. I förrgår var studentkåren af den under mellanterminen utsedde ordföranden kallad till allmän sammankomst å Stora Gustavianum för val till styresmän och utsågos desamme, som under höstterminen fungerat såsom sådane, nemligen fil. doktor Gezelius von Schåele till ordförande och kurator för yestgöta nation studeranden B. Lilljeblad till vice ordförande, med högst liten differens på röstantal. I stadgarne finnas bland andra omständigheter en som besynnerligt nog vid den för en tid sedan skedda omredigeringen af desamma, lemnades qvar, ehuru högst opraktisk. Skulle nemligen en sådan händelse inträffa, att både ordföranden och vice ordföranden af tillfällig anledniag kallades från universitetet, t. ex. såsom inbjuden till någon fest vid något annat universitet, så skall nytt val ske; detta är naturligen på sin plats: men när de komma hem igen, så få de icke återtaga sitt värf, utan äro till nästa val, om de möjligen komma ifråga att återväljas, Bom nu var fallet, skilda från all befattning. Sålunda skola de, tvingade af omständigheterna, göra räkenskap kanske inom några dagar efter emotta