gene sjelf dö . . . Låtom oss genast taga lifvet af bonom! Och sedan hvar och en gjort sig sjelf till domare för att kunna uttala dödsdomen, ville äfven hvar och en blifva bödel för att verkställa domen. Poliskommissarien såg sig tvungen att ge soldaterna order att sluta lederna och aw fälla bajonett omkring den anklagade för att rädda honom undan hopen, som i sitt vilda raseri genast ville utötva den blodiga lynchlagen. Utan den spetsgård af bajonetter som nu omgaf Jean Vaubaron och som kom ätven de beslutsammaste att rygga tillbaka, skulle den arme mekanisten utan alla vidare omständigheter ha blifvit gripen och sliten i stycken, hvaretter massan sedan den i rättvisans namn utfört detta gräsliga dåd säkert skulle ha släpat de oiormliga qvarletvorna at den olycklige i stadens alla ränstenar . . Ändtligen lyckades dock poliskommissarien och hans eskort att bana sig eD smula väg mellan de vilda vågorna af detta letvande och brusande hat, så att de nädde slutet af gatan Der höll lyckligtvis en fiaker. Poliskomriesarien lade svart beslag der på. Hun uppsteg deri med den anklagade och två agenter. En soldat satte sig på kusk: bocken bredvid kusken som erhöll order at! köra till conciergeriet! En timma derefter satt mekanisten i cel