lopp framåt vägen, så mycket mer som de re-
sande sågo sig förföljda af ett utaf de miss-
tänkta djuren. På detta sätt fortsattes lop-
pet till Högsby apotek, då nalle ej syntes mera.
Händelsen lärer vara den, att en person från
Högsby kört omkull på samma skog och spänt
sin ovanligt lilla ölandshäst från åkdonet samt
bundit den vid ett träd i dikeskanten. Denne
person gick sedan till närmaste torp, för att
skaffa den hjelp som erfordrades för åkdonets
iordningsställande, men hade i brådskan bun-
dit hästen så illa, att den kommit lös och be-
gifvit sig vägen hemåt Högsby. Då herrarna
körde förbi hästen var det så mörkt, att de
ej kunde se honom när deras häst skyggade,
deraf kan misstaget och kappkörningen få sin
förklaring; den lösa hästen gjorde äfven säll-
skap, och på detta sätt satte den lilla ölän-
ningen många myror i hufvudet på den per-
son, som åkte bakpå vagnen, samt fart i både
piska och häst, tills han vid Tingebro sprang
till sitt stall — Så har mången inbillat sig
se fyrfotade björnar och åtskilliga roliga björn-
historier cirkulera i Emådalen. — Äro alla
lika rädda för de tvåfotade, som för de fyrfo-
tade björnarne, så kunna affärerna snart taga
en annan vändning, då kronolänsmannen på
dörren gläntar — men då hjelper det ej att
taga till benen.
Ännu en björnhisloria. En per-
son öfverraskades, då han en dag i förra vec-
kan helt makligt promenerade på vägen vid
Torsebro, oförmodadt af den hårresande an-
blicken utaf en stor svart björn. Hvad var
att göra undor så fatta, ohyggliga omständig-
heter? Nalle tar vägen inåt skogen, och den
promenerande mannen skyndade in i närma-
ste gramngårdar, der han med förskräckelsen
målad i hela sitt väsende omtalade hvad han
sett och hört. Denna berättelse väckte ett
oerhördt rumor i det eljest så lugna Torscbro.
Jägare och bönder församlades till stort antal,
odjuret inringades, man hade på fullt allvar
beslutat att det icke skulle undslippa med lifvet.
När nalle märkte hvad som var å färde be-
gaf han sig ned på den tillfrusna Helgeå och
lyckades äfven bryta kedjan. Utkommen på
isen eftersattes han dock oförtrutet af den
djerfva skaran och sårades slutligen af ett
böss-skott, hvarpå han utan betänkande ka-
stade sig i den del af ån, som ännu gick öp-
pen. Det var naturligtvis ett temligen kallt
bad äfven för en björn, och nalle måste upp-
bjuda alla sina krafter för att, simmande mel-
lan de flytande isstyckena, kunna uppnå det
motsatta landet. Han upphanns emellertid af
en person i ökstock, som ifrigare än de an-
dra försökte att på denna väg nå sitt mål.
Man tänke sig de på stranden ståendes
utomordentliga förvåning, när de hörde för-
följaren, framkommen till vidundret, utropa
med en ton af högsta öfverraskning: Hvad
tusan björnar, det är ju icke en björn, det
är en hund! — Och så var äfven förhållan-
det. Orsaken till all denna uppståndelse var
alldeles icke en björn, utan en stor svartlurf-
vig hund. Nå ja, misstaget var ursäktligt,
men nog är det tråkigt, när utsigten till en
storartad jagthistoria upplöser sig så snöpligt.
Sjufaldt mord begånget af en
finsk Siberie-fäånge.) Uti en by nära
intill Krasnojarsk uti Siberien har en ditför-
visad kolonist, finnen Blomfelt, begått ett sju-
faldigt mord. Han var i tjenst hos distrikt-
skrifvarens adjoint och lärer fått spaning om
att denne innehade 300 rubel silfyer. Han
beslöt att tillgripa dem, kosta hvad det ville.
Han inväntade ett tillfälle, då husbonden gick
ut i magasinet och dennes hustru ned i käl-
laren, så att endast husbondens moder och
lilla dotter voro qvar i huset, och Blomfelt
beslöt då att utföra sin hemska plan. Han
grep en yxa och mördade dermed först den
gamla gumman och sedan det lilla barnet.
Kort derpå inträdde en liten flicka från grann-
gården, och Blomfelt tog äfven lifvet af hen-
ne. Efter flickan inträdde i rummet en vakt-
mästare från magasinet. Äfven denne föll
ett offer för Blomfelts mördande yxa. Kort
derpå inträdde husmodren, hvilken befann sig
nära sin nedkomst. När värdinnan såg blo-
det och de mördades lik, hade hon endast
hunnit fälla ett fasans utrop, då yxan äfven
nådde henne och derjemte utsläckte det lif
hon bar under sitt hjerta. Efter en! stund
infaon sig grannhustrun för att efterfråga
hvar hennes dotter hade blifvit af. Blomfelt
nedgjorde äfven henne. Slutligen hemkom äf-
ven husbonden. Blomfelt hade nu fått nog.
af att handtera yxan och mötte honom der-
före med laddadt gevär. Då hanen slog ned I
klickade skottet. Men husbonden hade i sin
fasa förlorat förmågan att röra sig. Han stod!