Hvarjehanda Nyheter.
MHunga-historier. För ett par ä
sedan dog i Paris en nära åttiårig gubbe, som
sedan början af detta århundrade hade vari
portvakt i Tuilerierna, hvilket embete han be:
klädde till kort före sin död. Bland hans
gvarlåtenskap fanns en gammal bok i läder-
band, som endast innehöll 3 a 4 blad skrif
papper. På första sidan stod bokens titel.
tFörteckning öfver Tuileriernas invånare un-
der min tjenstetid, och på den andra sidan
följande:
1) Napoleon Bonaparte, republikens för
ste konsul, derefter Frankrikes kejsare, flyt-
tade in den 29 Februari 1800 från Luxem-
bourgpalatset, och ut den 30 mars 1814 till
ön Elba.
2) Ludvig den Adertonde, konung af Frank:
rike och Navarra, flyttade in den 3 maj 1814
från England, och ut den 19 mars 1815 till
Gent.
3) Napoleon, Frankrikes kejsare, flyttade å-
nyo in den 20 mars 1815 från ön Elba och
åter ut den 3 juli 1815 till ön St. Helena.
4) Ludvig den Adertonde, konung af Frank:
rike och Navarra, vände tillbaka den 18 jul
1815 från Gent, och dog i slottet den 16 sep-
tember 1824.
5) Karl den Tionde, konung af Frankri-
ke och Navarra, flyttade in den 17 septem-
ber 1824 från paviljongen Marsan, och ut den
29 juli 1830 till Skottlaud:
6) Pariserfolket, insurrektionssällskapet
flyttade in den 29 juli 1830 från gatan,
och ut den 29 augusti 1830 til! sitt arbete.
7) Ludvig Filip den Förste, Fransmiän-
nens konung, flyttade in den 29 augusti 1830
från Palais Royal, och ut den 24 februari
1848 till England.
8) Pariserfolket, barikadhjeltarne, fytta-
de in den 24 februari 1848, och ut den 20
mars 1848 till sitt arbete.
9) Napoleon den Tredje, Frankrikes kej-
sare med Guds nåde och det franska folkets
vilja, flyttade in den 2 december 1852 från
Palais Elyså, och ut . . .?
Döden öfverraskade den gamle portvak-
ten, och han kom icke att införa i sin rätt
intressanta förteckning, när den senaste in-
vånaren i Tuilerierna flyttade ut.
Något för fela perzoner. Aldrig
vann väl en enskild man så hastigt ett stort
rykte, som William Banting i London, men
aldrig fanns väl heller en så stor enskild man.
Det är knapt att två gå upp mot honom.
Den bok han sände ut i verlden, och som
innehåller hans läror om sättet att bekämpa
fetma, befinner sig nu i händerna på tusen-
den, som erkänna honom såsom deras lärare.
Enligt hvad han sjelf berättar, led han af
oerhörda anlag för fetma. Begagnandet af
bad, medikamenter och de mest skiljaktiga
kurmetoder förmådde icke göra någon ändring
i hans volym. Då hittade han på ett medel
som hjelpte honom, och som han nu rekom-
menderar alla feta personer. Han ändrade
nemligen metodiskt sitt lefnadssätt 1 mat och
dryck, afstod från en tång lista ganska väl-
smakliga rätter och drycker, afvägde samvets-
grant ett visst qvantum af de näringsämnen
han tillät sig att begagna -- och se, om nä-
gon tid, var han i sjelfva verket flera skål-
pund lättare. Att nu äfven tusen andra per-
sonar följa hans metod är visserligen i och
för sig ganska oskyldigt. Men den stora ut-
bredningen af hans metod har ett icke ringa
ondt till följd. Inbjuder man nu sina vänner
till ett gästabud, så kan man slå vad, att
bland dem finnas flera, hvilka såsom Ban-
tingianer svurit att följa denna specifika me-
tod att äta och dricka, och hvilka sätta värd.
och värdinna uti icke liten förligenhet genom
sin envisa vägran att njuta af den förbjudna
rrukten samt sina böner om vissa andra sa-
ker. Då numera således värdinnan vid hvarje
bjudning måste vara beredd på dessa herrar,
så vilja vi göra våra läsarinnor förtrogna med
hemligheterna af den Bantingska dieten. I
Till frukost äter den fettskygge anhänga-
ren af Banting fyra å fem uns hammelkött,
stekt fisk eller öfverhufvud någon sorts kött,
utom af svin, dertill en kopp the utan grädde!
och socker, med något rostadt hvetbröd;
till middag: fyra till fem uns fisk, blott icke
lax, eller kött, men icke fläsk, en grönsaks-
rätt, dock icke potatis, ett uns rostadt hvet-
bröd, frukt, ingen pudding, möjligen en fågel-
KE , AA