Hvarjehanda Nyheter. MHunga-historier. För ett par ä sedan dog i Paris en nära åttiårig gubbe, som sedan början af detta århundrade hade vari portvakt i Tuilerierna, hvilket embete han be: klädde till kort före sin död. Bland hans gvarlåtenskap fanns en gammal bok i läderband, som endast innehöll 3 a 4 blad skrif papper. På första sidan stod bokens titel. tFörteckning öfver Tuileriernas invånare under min tjenstetid, och på den andra sidan följande: 1) Napoleon Bonaparte, republikens för ste konsul, derefter Frankrikes kejsare, flyttade in den 29 Februari 1800 från Luxembourgpalatset, och ut den 30 mars 1814 till ön Elba. 2) Ludvig den Adertonde, konung af Frank: rike och Navarra, flyttade in den 3 maj 1814 från England, och ut den 19 mars 1815 till Gent. 3) Napoleon, Frankrikes kejsare, flyttade ånyo in den 20 mars 1815 från ön Elba och åter ut den 3 juli 1815 till ön St. Helena. 4) Ludvig den Adertonde, konung af Frank: rike och Navarra, vände tillbaka den 18 jul 1815 från Gent, och dog i slottet den 16 september 1824. 5) Karl den Tionde, konung af Frankrike och Navarra, flyttade in den 17 september 1824 från paviljongen Marsan, och ut den 29 juli 1830 till Skottlaud: 6) Pariserfolket, insurrektionssällskapet flyttade in den 29 juli 1830 från gatan, och ut den 29 augusti 1830 til! sitt arbete. 7) Ludvig Filip den Förste, Fransmiännens konung, flyttade in den 29 augusti 1830 från Palais Royal, och ut den 24 februari 1848 till England. 8) Pariserfolket, barikadhjeltarne, fyttade in den 24 februari 1848, och ut den 20 mars 1848 till sitt arbete. 9) Napoleon den Tredje, Frankrikes kejsare med Guds nåde och det franska folkets vilja, flyttade in den 2 december 1852 från Palais Elyså, och ut . . .? Döden öfverraskade den gamle portvakten, och han kom icke att införa i sin rätt intressanta förteckning, när den senaste invånaren i Tuilerierna flyttade ut. Något för fela perzoner. Aldrig vann väl en enskild man så hastigt ett stort rykte, som William Banting i London, men aldrig fanns väl heller en så stor enskild man. Det är knapt att två gå upp mot honom. Den bok han sände ut i verlden, och som innehåller hans läror om sättet att bekämpa fetma, befinner sig nu i händerna på tusenden, som erkänna honom såsom deras lärare. Enligt hvad han sjelf berättar, led han af oerhörda anlag för fetma. Begagnandet af bad, medikamenter och de mest skiljaktiga kurmetoder förmådde icke göra någon ändring i hans volym. Då hittade han på ett medel som hjelpte honom, och som han nu rekommenderar alla feta personer. Han ändrade nemligen metodiskt sitt lefnadssätt 1 mat och dryck, afstod från en tång lista ganska välsmakliga rätter och drycker, afvägde samvetsgrant ett visst qvantum af de näringsämnen han tillät sig att begagna -och se, om nägon tid, var han i sjelfva verket flera skålpund lättare. Att nu äfven tusen andra personar följa hans metod är visserligen i och för sig ganska oskyldigt. Men den stora utbredningen af hans metod har ett icke ringa ondt till följd. Inbjuder man nu sina vänner till ett gästabud, så kan man slå vad, att bland dem finnas flera, hvilka såsom Bantingianer svurit att följa denna specifika metod att äta och dricka, och hvilka sätta värd. och värdinna uti icke liten förligenhet genom sin envisa vägran att njuta af den förbjudna rrukten samt sina böner om vissa andra saker. Då numera således värdinnan vid hvarje bjudning måste vara beredd på dessa herrar, så vilja vi göra våra läsarinnor förtrogna med hemligheterna af den Bantingska dieten. I Till frukost äter den fettskygge anhängaren af Banting fyra å fem uns hammelkött, stekt fisk eller öfverhufvud någon sorts kött, utom af svin, dertill en kopp the utan grädde! och socker, med något rostadt hvetbröd; till middag: fyra till fem uns fisk, blott icke lax, eller kött, men icke fläsk, en grönsaksrätt, dock icke potatis, ett uns rostadt hvetbröd, frukt, ingen pudding, möjligen en fågelKE , AA